Sida 602
Visa ...
hufvudman och föreståndare för en vida berömd verkstad med gjuteri i nämnda stad, der han var född. Hans födelseår antages vanligen ligga inom 1450-talet. Han blef mästare 1489 och kallades 1494 af kurfursten Filip af Pfalz till Heidelberg, men för öfrigt var han oaflåtligt sysselsatt i Nürnberg med stora gjuteriarbeten, dervid understödd af sina fem söner. Han dog 1529. De äldsta bekanta verk af V. äro biskop Johans minnesvård i dômen i Breslau (1496) och ärkebiskop Ernsts vård i dômen i Magdeburg (1497), i hvilka han alldeles lemnat faderns konventionella form från medeltiden och hangifvit sig åt den realism, som då i Nürnbergs konst hade till målsmän målaren Wohlgemuth och bildhuggaren Adam Kraft, dock i förening med ett egendomligt skönhetssinne, som särskildt framträder i apostlafigurer på sarkofagens sidor i det sist nämnda monumentet, som dessutom i utförandet vittnar om ett fulländadt tekniskt mästerskap. En tid af tio år förflyter, under hvilken intet verk af hans hand med säkerhet kan påvisas, medan likväl i denna tidrymd en stor ändring försiggår i hans konstnärliga uppfattning, bestående deri att han lösgör sig från den herskande stilens ensidighet och framträder med en sjelfständig, klarad form. Detta visar sig på ett glänsande sätt i den berömda S. Sebaldus-grafvården i kyrkan S. Sebald i Nürnberg (1508--19; en gipsafgjutning af densamma finnes i Sveriges Nationalmuseum). Den består af en sarkofag för Nürnbergs skyddshelgon, prydd på långsidorna med reliefscener ur S. Sebalds lif samt på kortsidorna med helgonets och mästarens egen bild (i förskinn och med verktyg i händerna). Deromkring sluter sig en fin öfverbyggnad, buren af smärta pelare med spetsbågar och täckt med tre kupoler samt prydd med apostla- och profet-bilder jämte en rik utstyrsel af dekorativa figurer, äfven tagna ur antikens verld, såsom tritoner, satyrer, fauner och sirener o. d. Det hela är ett plastiskt verk, med hvilket endast ett under denna period är jämförligt, nämligen Ghibertis bronsport i Florens. -- Dernäst märkes en relief, Marias kröning (1521; en afgjutning i Wittenbergs slottskyrka, en annan i Erfurts katedral), nästan klassisk i sin enkelhet, likaså en annan relief, Kristus möter Lazarus systrar (1521, på fru Tuchers graf i Regensburgs dôme), som röjer afgjordt inflytande från renaissancen; dertill kommer en lågrelief, Grafläggningen (1522, i Aegidienkirche, Nürnberg, signerad med mästarens monogram), troligen hans egen uppfinning, men utförd af någon bland sönerna. Ifrån hans sista år härstamma tvänne härliga grafmonument, det ena öfver Albrekt af Brandenburg (1525, i stiftskyrkan i Aschaffenburg) med storartad bild i relief af den döde, det andra öfver kurfursten Fredrik den vise (1527, i Wittenbergs slottskyrka) med en ännu ypperligare porträttfigur af kurfursten, af några tillskrifvet sonen Peter V. d. y. För öfrigt hade V. 1513 haft uppdrag att arbeta för kejsar Maximilians väldiga monument i Innsbrucks Hofkirche, och Lübke anser, att bilden af konung Arthur af England (sign. 1513 och i enkel stil, öfverensstämmande med V:s anda) är af honom, liksom äfven bilden af konung Teoderik (sign. 1513, mindre fint modellerad). Slutligen utförde han under sina sista år ett praktfullt gallerverk i utbildad renaissanceform, »ett oförlikneligt praktverk», ämnadt för ett grafkapell, men efter V:s död inköpt af rådet i Nürnberg och uppstäldt i rådhussalen, sedan sonen Hans gjort det färdigt. Der stod det till 1806, då det nedbröts och såldes, och nu är det förkommet. Det var prydt med genier, sirener och andra fantasiväsenden och derjämte i relief en framställning af centaurer och lapiter i strid med hvarandra. -- Åtskilliga andra bronsverk finnas, som tillräknas V. eller åtminstone blifvit i gjutning utförda af honom eller i hans verkstad; sådana äro minnesvårdar öfver grefvar Henneberg (i kyrkan i Römhild), monument öfver en grefve von Zollern och hans gemål (i stadskyrkan i Hechingen) och grafvård öfver kardinal Fredrik, son till konung Kasimir II i Polen (i Krakovs dôme). -- 3. Hermann V. d. y., den föregåendes äldste son, reste 1515 till Rom, hvarifrån han medförde många teckningar, som blefvo fadern och bröderna till nytta, och dog af olyckshändelse 1510, omkr. 26 år gammal. Något verk af hans hand är icke bekant, men det är intet tvifvel underkastadt, att han varit faderns hjelpare vid utförandet af Sebaldusgrafvården. -- 4. Peter V. d. y., den förres broder, stod i begåfning fadern närmast och var väl äfven den, åt hvilken han velat öfverlemna verkstaden. Han blef mästare 1527, men redan 1528 bortrycktes han af döden. Säkert torde vara, att han under den sista delen af sitt lif intog en framstående plats i verkstaden. Han anses särskildt hafva varit förtrogen med renaissancens former, och flere smärre verk, delvis försedda med hans monogram och valspråk, tillerkännas honom, såsom reliefen Orfevs och Evrydike (i Berlins museum) och Apollo som bågskytt (efter ett italienskt kopparstick, nu på rådhuset i Nürnberg) m. fl. -- Peter V. d. ä:s tredje son, Paul, om hvilken ingenting är kändt (man har sig icke häller någonting bekant om den yngste sonen, Jakob), skulle vid faderns död, 1529, taga verkstaden i arf, men han öfverlät den till sin yngre broder: 5. Johann (Hans) V., ofta. kallad »der giesser» (gjutaren), emedan han vanligen förestod gjutningen. Denne lyckades en tid hålla verkstaden uppe i konstnärligt hänseende, men förföll sist i manér och handtverksmässighet samt betecknar derför verkstadens förfall. Han fullbordade 1532 en originel kandelaber för ett kapell i dômen i Prag, vidare en relief, Madonnan med barnet (1530, i stiftskyrkan i Aschaffenburg), ett af hans ädlaste verk, dessutom flere grafvårdar i Berlins domkyrka, i Wittenbergs slottskyrka och i Merseburgs dôme. Ingen af dessa Peter V. d. ä:s efterlefvande söner anses hafva funnits i lifvet efter år 1540. Se W. Lübke: »Gesch. der plastik» (3:dje uppl. 1880), »Peter V:s werke» (fotografiskt praktverk med text af W. Lübke, 1875 o. f.), och E. Förster: »Gesch. der deutschen kunst» (1851--62). C. R. N.
Källa: Project Runeberg ·
