Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring

Originalsida 656
Originalsida 656
Originalsida 656
Originalsida 657
656–657

Sida 656

Wohlau ...

kanslispråket palatinus) ståthållare öfver ett af de förvaltningsområden (wogewództwo, Lat. palatinatus), i hvilka riket var deladt. -- I Ryssland kallades föreståndarna för »kretsarna» (ujesdy) under 1600- och 1700-talet vojevoder. -- I Bulgarien och Serbien har ordet qvar sin egentliga betydelse.

Vojlock, ett från ryskan lånadt ord, som betyder ett vid ridning nyttjadt underlag under sadeln, hufvudsakligen för att dennas stoppning ej skall nedsölas af hästens svett. Vojlocken göres vanligen af filt eller af tunt, mjukt läder, som skäres i sadelns form.

Vojnarovskij. Se Woynarowski.

Vojt (T. woid, woit), sjöv. 1. En enkel anordning för att med eller utan biträde kunna med en båt eller mindre flotte kommunicera mellan en kaj och ett fartyg eller, i allmänhet, vattenledes mellan tvänne fasta föremål. Man fastsätter ett block vid hvardera föremålet och inskär genom dessa block ett tåg, hvars ändar fästas i båtens eller flottens ändar, sedan tåget blifvit styfhaladt. Genom att hala sig långs detta tåg kan en båt el. dyl. med lätthet förflyttas till och från fartyget af en person; detta kallas att »vojta». Stundom nyttjas vojten för smärre färjor. -- 2. En träskifva, som medelst en tågända vrides rundt för att åstadkomma sjelfva tvinningen. då man ombord spinner sjömansgarn. -- 3. Äldre benämning på »rulle», t. ex. loggvojt (nu »loggrulle»). R. N.

Vojutsa (Vjosa), forntidens Aoos, flod i södra Albanien, i turk. vilajetet Janina, upprinner nära Salamvrias och Artas källor n. om Metsovo på Zygosberget (Lynkos), flyter mot v. n. v. förbi städerna Konitsa, Premeti, Tepeleni och Fjeri samt faller ut i Otrantosundet n. om Avlonaviken.

Vojvod. Se Vojevod.

Vokabler (af Lat. vocabulum, ord), lösryckta ord ur ett språks ordförråd, glosor (se art. Glossa, slutet). Jfr Vocabularium.

Vokal (Lat. vocalis, näml. litera, af vox, röst), fonet., har hos latinska författare (redan Cicero och Quintilianus) samma betydelse som grekiska grammatikers foneenta samt definieras i den traditionella grammatiken och i vanligt språkbruk med »sådana språkljud, som kunna uttalas för sig sjelfva utan tillhjelp af andra ljud» (Sv. »sjelfljud»). Den anförda definitionen tål emellertid ingen närmare granskning: att hvilket språkljud som hälst kan uttalas för sig sjelf, det vet nu, hvar och en, som hört barn undervisas i läsning efter ljudmetoden. Utan någon svårighet uttalar man t. ex. l, m ensamma (ljuden böra ej förblandas med bokstäfvernas namn: äll, äm). Sålunda kunna äfven l, m, s o. s. v. ensamma bilda stafvelse utan tillhjelp af någon »vokal». Den moderna fonetiken är ännu ej på det klara med huruvida de vanliga s. k. vokalerna (i svenskan a, e, i, o, u, y, å, ä, ö, af hvilka a, o, u och å pläga kallas »hårda» och de öfriga »lena» eller »mjuka») bilda någon vetenskapligt hållbar grupp. De tillhöra den stora afdelning af språkljud, som sinsemellan skilja sig blott genom olika klang, d. v. s. resonanterna, och som skilja sig från andra språkljud genom frånvaron af hvarje slags (momentant eller kontinuerligt) »buller». Men till denna afdelning höra utom de vanliga (och de nasalerade) »vokalerna» äfven m, n, »äng» och med dem närmast beslägtade språkljud. Vi hafva nämligen:

orala resonanter = de vanliga, »rena» vokalerna,

naso-orala resonanter = nasalerade vokaler (som t. ex. de franska),

nasala resonanter = m, n, »äng» o. s. v.

Fonetiskt kan alltså vokal ej definieras annorlunda än som »oral eller naso-oral resonant», såvida man ej vill (såsom verkligen föreslagits) som det väsentliga hos m, n, »äng» o. dyl. betrakta icke det ljud, som höres under hela den tid röstapparaten verkar i de för dessa språkljud karakteristiska ställningarna, utan blott det ljud, som höres, när t. ex. läpparna sluta sig för ett m. Ställer man sig på denna ståndpunkt, blir »vokal» identisk med »resonant» (som resonanter skulle då m, n, »äng» o. dyl. icke räknas). - Med vokaler menas i alla fall (så vidt uttrycket nyttjas i vetenskaplig literatur, och man använder det af praktiska skäl ganska mycket) vanligen språkljud med ett visst bildningssätt, under det man för språkljud i vokalisk funktion hällre brukar termen »sonant». I orden handel, vatten, som (i regeln) uttalas tvåstafvigt, men utan vokal i senare stafvelsen (e finns blott i skriften, icke i talet), säger man, att l, n »tjenstgöra som» vokal, eller äro sonanter.

Vokalernas (akustiska) natur. Redan Reyher (1619), Kratzenstein (1782) och v. Kempelen (1791) antogo, att tonhöjden på något sätt bestämmer vokalernas qvalitet. Genom undersökningar af Willis (1832) och Wheatstone (1837) bevisades, att vokalklangen beror på resonans af öfvertoner, hvilkas svängningstal äro multipler af grundtonen, och denna teori sattes af den senare i förbindelse med den iakttagelsen, att munhålans egenton vexlar efter dess olika form: vokalernas specifika klang beror på den genom resonans framkallade öfvervigten af vissa öfvertoner. Delvis bortglömd, återupplifvades teorien och utfördes vidare af holländaren Donders (1857) och af Helmholtz i hans epokgörande arbete »Die lehre von den tonempfindungen» (1:sta uppl. 1862). Enligt Helmholtz äro vokalerna »toner från membranösa tungor (röstbanden), hvilkas ansatsrör (munhålan) kan antaga olika vidd, längd och (deraf beroende) stämning, så att derigenom än den ena, än den andra partialtonen i klangen förstärkes». Genom senare undersökningar af F. Auerbach, Schneebeli, Hensen, Pipping, Bremer m. fl. har blifvit ådagalagdt bl. a., att de olika vokalerna utmärka sig icke så mycket genom förstärkning af enstaka öfvertoner, som genom förstärknings-områden af olika antal, bredd och läge på skalan; att klangen beror såväl på de förstärkta öfvertonernas ordningsnummer som på deras absoluta tonhöjd; att man måste skilja mellan egentonerna hos hela ansatsröret och hos delar af detsamma (framom och bakom afsnörningen). De vigtigaste analyserna äro verkställda dels med Helmholtz' resonatorer, dels med Hensens

Källa: Project Runeberg · ·