Sida 670
Wolfska stjernor ...
endast spanmål och lin) uppför Mariinsk-kanal-systemet till Ladoga och Petersburg, under vägen tillökad med trävaror från de skogrika trakterna kring sjöarna, så att slutligen 7 mill. t. spanmål och lin, nära 25 mill. t. trävaror samt 2 mill. t. annat gods nå hufvudstaden, som sålunda ar Volgabäckenets egentliga hamn. -- Godstrafiken utför floden omfattar hufvudsakligen trävaror, som dels foras i båtar, dels flottas (omkr. 50,000 flottar om året); men äfven en mängd manufakturalster från Petersburg och Moskva fraktas från Rybinsk och Novgorod utför V. Förr användes tiotusenden »burlaker» (båtförare) för att draga båtar uppför V. och hennes bifloder, men numera användas ångbåtar, utom på de tre kanalsystemen, der hästar vanligen utgöra dragkraft. Den första större ångare af amerikansk typ (Mississippiångare) byggdes 1872. År 1885 funnos på V. och hennes bifloder 766 ångbåtar. Endast 1/8 af dem är byggd inom flodområdet, ej få i Sverige. Omkr. 1/3 begagnar petroleum som bränsle. Antalet pråmar och andra mindre flodbåtar var s. å. 20,610. Årligen byggas omkr. 5,000; många göra blott en enda resa.
V. var sannolikt känd af de äldre grekerna, ehuru den under namnet Rha nämnes först af Ptolemaios, enligt hvilken Rha var ett tillflöde till ett stort inhaf, bildadt af två stora floder. Icke häller arabiska geografer kasta större ljus öfver denna flod (hvilken de kände under namnet Itil, Etil l. Atil) under 3:dje årh:s stora vandringar eller senare under hunnernas invasion, det stora kazarrikets uppkomst i de södra stepperna samt bulgarrikets vid mellersta V. Efter bulgarerna fick floden sitt ryska namn, urspr. Bolga. Men vi veta, att Volgabäckenet i 9:de årh. var bebodt af finska stammar i n. och af kazarer och andra turkiska stammar i s. Slaverna hade endast Volchov och Dnjepr. Men medan ryssarna drefvos från Svarta hafvet af kazarerna och senare af en ugrisk folkström trängdes från n. ö. till s. v., rörde sig en rysk folkström mot n. ö. utför Oka till gränslandet mellan finska och turkiska stammar. Efter två århundradens kamp lyckades ryssarna kolonisera de bördiga dalarna i Okabäckenet; i 12:te årh. byggde de en rad fästen vid Oka och Kliazma, och slutligen nådde de mynningen af Oka samt anlade der (1222) ett nytt Novgorod (Nisjnij-Novgorod). Det stora sjöbäckenet vid mellersta V. var dermed uppnådt. Under skydd af fästena i n. ö., Rjazans skogar i s. och kärrtrakterna kring Novgorod och Tver i n. utbredde sig den storryska nationaliteten fritt i Okas bördiga dalar, absorberande de svaga finska stammarna, som förut bebodt dem. Den mongoliska invasionen (i 13:de årh.) kunde ej hämma ryssarnas ytterligare framträngande utför V.; den delvis underlättade densamma, emedan den försvagade det bulgariska riket. Men ryssarna behöfde tre århundraden för att nå Kamas mynning och taga Kazan i besittning. Under tiden hade en kolonisation från Novgorod fortgått österut i de öfre delarna af V:s venstra bifloder och hade nått Uralbergen, sålunda öppnande vägen till Sibirien. Med Kazans intagande 1552 funno ryssarna nedre V. öppen, och några år senare voro de herrar öfver hela V. ända till mynningen (Astrachans eröfring 1557).
Wolgast, hamnstad i preussiska regeringsomr. Stralsund (Pommern), ligger vid Peene, som 7 km. nedanför faller ut i Östersjön och bildar stadens hamn, samt är genom bibana förenadt med jernvägen Stettin--Stralsund. 7,800 innev. (1885). Ångqvarnar, bränvinsbränneri, snickerifabrik m. m. Sjöfarten är i tillbakagång. Hamnen kan upptaga fartyg af 5 m. djupgående. Större fartyg lossa och lasta vid Ruden, en liten ö och lotsstation framför Peenes mynning. -- W. är en mycket gammal stad, befäst i 12:te årh. och en tid hertigarnas af Pommern-W. residens. Det intogs 1628 af Wallenstein, d. 14 Aug. 1630 af svenskarna under Kniphausen, 1637 af de kejserlige, 1638 åter af svenskarna och 1675 af den »store kurfursten» samt plundrades och brändes af ryssarna 1713. Svensk besittning genom Westfaliska freden (1648), ingick staden 1654--89 i drottning Kristinas underhållsland. 1815 kom den jämte det återstående svenska Pommern till Preussen.
Wolgemut. Se Wohlgemuth.
Volhynien. Se Volynien.
Volière [våliär], Fr. (af voler, flyga), fogelhus; stor fogelbur med afdelningar för olika fogelarter; dufslag.
Voljsk. Se Volsk.
Volk, Leonard, amerikansk bildhuggare, f. 1828 i Wellstown (New York), arbetade en tid i Italien, der han utbildade sig som avtodidakt. Sedan slog han sig ned i Chicago, der han utfört monument öfver statsmannen Douglas, stoder i kroppsstorlek af Lincoln och Douglas i Illinois' State House samt krigareminnesvårdar i grefskapet Erie (New York), i Rock Island City och i grefskapet Cook (Illinois). -- Hans son, Douglas V., som studerat i Paris under Gérôme och sedan utbildat sig i Rom, har uppträdt som porträtt- och genremålare å amerikanska utställningar.
Volkameria L., bot., ett växtslägte, hörande till nat. fam. Veroenaceae Juss., kl. Didynamia Anyiospermia L., och stående nära Clerodendron L., af hvilket slägte en mycket välluktande art, Cl. fragrans L., ofta odlas i våra växthus. Volkameria har blomfodret 5-deladt och blomkronan trattlik, 5-flikig. Frukten är 2-rummig, bärlik. V. aculeata L. är beväpnad genom bladskaftens förkrympning till taggar. En annan art, V. inermis L. fil., har förr varit högt värderad såsom ett kraftigt läkemedel, men har numera förlorat sitt rykte. O. T. S.
Wolkenstein. Se Oswald von Wolkenstein.
Wolker, Elias. Se Walcker.
Volkers [få'll-], Emil Ferdinand Heinrich, tysk hästoch genremålare, f. 1831, utbildade sig först i Dresden under Rietschel och Schnorr samt från 1852 i München under Albrecht Adam och dennes son Franz. Han egnade sig redan då företrädesvis åt hästmåleriet och studerade i flere stuterier. V. begaf sig
Källa: Project Runeberg ·
