Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 17. V - Väring

1857 till Düsseldorf, och 1867 mottog han inbjudning till Bukarest af Rumaniens furste, Karl, der han gjorde omfattande studier af landets drägter och hästar, hvarefter han 1869 besökte Italien. Bland hans arbeten må nämnas Furstens af Rumanien port, Torgscen i Bukarest och Värdshus i Rumanien äfvensom hästtaflor från 1866 och 1870 års krig (som egas af storhertigen af Oldenburg).

Volkersen [få'lk-J, Niels Henrik, dansk pierrot-framställare, född d. 2 Mars 1820 i närheten af Skelskör, der hans fader var skollärare, började sin bana som cirkus-akrobat, fick 1843 anställning vid pantomim-teatern i Köpenhamns s. å. inrättade Tivoli och debuterade der som Pierrot i »Harlekin mekanisk staty». Han blef snart genom sitt mästerskap i åtbördsspråkets konst och sin breda, godmodiga komik publikens gunstling och fortfor att såsom pierrot fröjda ung och gammal, generation efter generation i nära femtio år. Då Tivoli 1893 firade sin 50-åriga tillvaro, blef »gamle V.» d. 15 Aug. föremål för en lika hjertlig som storartad hyllning. Men på denna sin hedersdag var den åldrige Pierrot redan sjuk till döds, och ett par veckor derefter afled han. d. 31 Aug. 1893, i Köpenhamn.

Volkhart [få'lk-], tyska målare. 1. Georg Wilhelm V., f. i Westfalen 1815, d. i Düsseldorf 1876, erhöll sin första undervisning i Düsseldorf och inträdde snart som lärjunge i akademien derst. En af hans första skapelser var Kristus som den gode herden (1834); derefter kom Frithiof och Ingeborg (1835). Sedan sysselsatte han sig mest med bilder af romantisk-dramatiskt innehåll; särskildt älskade han att framställa scener ur Maria Stuarts historia, såsom Rizzio's mord, Marias tronafsägelse och Marias vandring till döden. Efter att hafva besökt Italien målade han Karl IX och Katarina de' Medici på besök hos Coligny, Karl II af England i sitt sjukrum (1862) m. fl. -- 2. Max V., f. 1848 i Düsseldorf, den föregåendes son och lärjunge, studerade 1865--70 vid akademien i sin födelsestad, deltog i kriget mot Frankrike och blef efter dess slut lärjunge till v. Gebhart (till 1874). Derefter vistades han ett år i Bruxelles, sedan i Antwerpen, Brügge och Gent samt reste 1878 i norra Italien. Hans första mera betydande tafla var Förbindningssal i Gravelotte 1870, som hade stor framgång. Sedan har han målat flere genrebilder, såsom Mycket väsen för ingenting, Audiens hos borgmästaren m. fl.

Volkmann [få'lk-]. 1. Alfred Wilhelm V., tysk fysiolog, f. 1801 i Leipzig, blef 1826 med. doktor, 1828 docent och 1834 e. o. professor vid universitetet i sin födelsestad, kallades 1837 till professor i Dorpat samt blef 1843 professor i fysiologi i Halle. Död 1877. V. var en framstående och flitig forskare. Förutom en mängd smärre arbeten utgaf han Anatomia animalium (2 bd, 1831--33), Beiträge zur physiologie des gesichtssinnes (1836), Die selbstständigkeit des sympathischen nervensystems (jämte Bidder, 1842), Die hämodynamik nach versuchen (1850) och Physiologische untersuchungen im gebiete der optik (2 hft., 1863--64). -- 2. Richard von V., tysk kirurg och vitter författare, den föregåendes son, f. i Leipzig 1830, blef professor i kirurgi i Halle 1867 samt deltog såsom konsulterande generalläkare i fransk-tyska kriget 1870--71. Han upphöjdes 1885 af tyske kejsaren i ärftligt adelsstånd. Död 1889. V. var högt ansedd såsom kirurg och inlade stora förtjenster om införandet i Tyskland af den antiseptiska sårbehandlingen (listerska förbandet, se d. o.) samt dennas fullkomnande. Han riktade den medicinska literaturen med Beiträge zur chirurgie (1875) och utgaf från 1870 »Sammlung klinischer vorträge» med biträde af flere. Under signaturen Richard Leander uppträdde han med vittra alster, som röja originel ingifvelse samt fint formoch språksinne: Träumereien an französischen kaminen (sagor, 1871; 19:de uppl. 1890), Gedichte (1877; 3:dje uppl. 1885) och idyllen Aus der burschenzeit (1876 m. m.

Volkmann [få'lk-], Friedrich Robert, tysk tonsättare, f. 1815 i Sachsen, utbildade sig till en början för skollärarekallet, men egnade sig sedan åt musiken samt studerade teori under Anacker i Freiberg och K. F. Becker i Leipzig, hvarest han gjorde bekantskap med och tog starkt intryck af Schumann. Han flyttade 1839 såsom musiklärare till Prag och 1842 till Pest samt lefde 1854--58 i Wien och sedan åter i Pest, sista tiden såsom professor i harmoni och kontrapunkt vid musikakademien. Han dog i Budapest 1883. V:s pianokompositioner, som ofta bära fantastiska titlar, äro romantiska och poetiska samt i allmänhet af utprägladt ungersk karakter. Mycket spelade äro hans båda symfonier, flere stråkqvartetter och stråkserenader, en pianotrio, en cellokonsert och en förtjusande »schlummerlied» för harpa, klarinett och horn. Af sångverk skref han mässor och hymner för mansröster, diverse sånger för blandade stämmor och för soloröst, An die Nacht för alt med orkester, Sappho för sopran med orkester etc. A. L.

Volkmann [få'lk-], Wilhelm Fridolin von, tysk filosof, f. 1821 i Prag, d. 1877 såsom professor i filosofi vid universitetet derst., slöt sig till Herbarts skola och bearbetade den exakta psykologien i samma riktning som denne. Hans vigtigaste arbete är Grundriss der psychologie vom standpunkt des philosophischen realismus (1856; 3:dje uppl. i 2 bd 1884--85).

Volkmar [få'lk-], Antonie Elisabeth Cäcilie, tysk målarinna, f. 1827 i Berlin, erhöll der från 1848 undervisning af Julius Schrader och utbildade sig vidare 1853--57 i Paris under Cogniet. Derefter slog hon sig ned i sin födelsestad, der hon vann bifall för sina porträtt och genrestycken. Från den tiden märkas sådana bilder som Konstnär på resa (1854), Den sista klenoden såld (1858, en af hennes bästa taflor), Tyska utvandrare (1860) m. fl. Hon vistades 1862--64 i Italien, der hon målade Den nya uppfostrarinnan, Början af en konstnärsbana o. a.

Volkonskij, Petr Michailovitj, furst V., rysk fältmarskalk, f. 1776, d. 1852, blef 1793 underlöjtnant vid Semenovska gardesregementet