Ord och Bild: 1894

KONS T.

n i sina omdömen om konst skarpsynt och framsynt man, F. W. Scholander, yttrade 1878 — i sin berättelse om konstföreteelserna under det förflutna året på konstakademiens högtidsdag —-följande ord om den samtida danska konsten:

»Den danska konsten arbetar fortfarande, enligt sin en gång gifna plan, att så mycket som möjligt genom inhemsk utveckling och med minsta möjliga intryck af hvad hos främmande skolor rör sig, bygga ett tempel åt konsten på nationelt dansk grundval, och den ihärdighet, hvarmed sträfvandet fortgår mot ett så värdigt mål, förtjänar beundran, så mycket mer som målets vinnande efter vanlig beräkning snarare sker, då därpå arbetas med förenade krafter i en riktning, än om desse efter hvars och ens fria tycke spridas åt både möjliga och omöjliga håll».

Till detta den nationela danska konstens tempel hade Eckersberg lagt grunden i början af århundradet med en konst, som i naturalistisk detaljobservation har få motstycken men som också lider af en oemot-

säglig torrhet både i uppfattning och i den måleriska behandlingen. Medan inflytandet af en så fint tänkande och poetiskt anlagd konstnär som Thorvaldsen endast har bundit utvecklingen i följande släktled, har denne hvardaglige observatör, hvars konst har hela precisionen af en camera-obscura-bild i klart väder, blifvit det ledande ljuset för detta århundrades danska konstnärer. De funno hos honom vägledning bort från den heroiska Davidska traditionen med dess teatraliska onatur, och genom ett troget fördjupande i naturen vunno de utan särskilda bemödanden det naturliga uttryckssätt, i hvilket hvars och ens egendomligheter kunde bäst framträda. Att det afstängda lefnadssätt, som den danska konsten under sådana inflytanden förde långt in på andra hälften af detta århundrade, medfört något godt därigenom att det lärt konstnärerna att intensivt fördjupa sig i hvad som var deras eget, hade Scholander visat sig villig att med de ofvan anförda orden erkänna. Att han likväl äfven insåg de olägenheter, som det efter hand uppkomna afspärrnings-systemet medförde, framgår af följande ord ur hans tal vid nästa års högtidsdag å akademien:

»Då de danska utomlands studerande och begåfvade konstnärerna våga eller vilja tillegna sig något af hvad de hafva omkring sig, synes i hvad de alstra den helsosamma inflytelsen af grundliga och samvetsgranna förstudier, men, besynnerligt nog, bibehålla eller våga de icke bibehålla dessa intryck sedan de åter väl slagit sig ned i fäderneslandet, och detta sätter hämsko på den danska konstens utveckling».

Vid samma tid, då dessa ord yttrades, exponerades å Charlottenborg-utställningen i Köpenhamn frukterna af den unge målaren P. S. Kröyers studieresa i Spanien. Liksom Henri Regnault tio år tidigare, hade han funnit de fulla uttrycken för sin begåfning i länder med starkare ljus och klarare färger öfver tillvaron än hemlandet ägde, och han hade liksom Regnault blickat upp till Velasques' konst och af honom lärt, i huru hög grad det lefvande lifvet kan vara konstens källa. Hans gitanabilder gjorde på utställningen i Köpenhamn just den succés, som en konstnär eftersträfvar; helt säkert