Sida 53
LITTERATUR.
"FrÄn tredje Gustafs dagar".
FrĂ„n tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen af Elis Schröderheim, Gudmund Göran Adlerbeth och Gustaf Mauritz Armfelt, Ă„nyo utgifna af Elof TegnĂ©r. â Karl August EhrensvĂ€rd. En Jefnadsbild frĂ„n gustavianska tiden af Karl Warburg. â F. & G. Beijers förlag.
Det Ă€r ej nĂ„gon ny och öfverraskande men vĂ€l en liflig och mĂ„ngsidig belysning, â ofvannĂ€mda arbeten kasta öfver det brytningsskede i vĂ„r historia, som har sin huf-vudperson i Gustaf den tredje, och som blifvit uppkalladt efter honom. Denna tid lĂ€mnade Ă„t eftervĂ€rlden sitt sjĂ€lfportrĂ€tt i mĂ„nga varianter, som voro betĂ€nkligt olika sinsemellan, beroende pĂ„ ögonen, som sĂ„go, och pĂ„ förutsĂ€ttningarna hos portrĂ€ttören. EftervĂ€rlden, som hade att jĂ€mföra de olika konterfejen med hvarandra för att med ledning af de drag, de hade gemensamt, teckna tidens totalbild och dess representativa personligheter med ovĂ€ld och med största möjliga sanning, har ibland kĂ€nt sig ganska villrĂ„dig i valet mellan de olika kĂ€llorna. MĂ„ngen gĂ„ng har den ej vetat hvad den borde tro om dessa mĂ€nniskor, af hvilka den ena afbildningen var sĂ„ föga lik den andra, hvad den borde tro om deras karaktĂ€rers halt och om motiven till deras handlingssĂ€tt.
DĂ„ Schröderheim kort före sin död 1795 nedskref de fragmentariska anteckningar till Gustaf den tredjes historia, som trycktes först 1851 och som nu utkommit i sin andra upplaga, inledde han dem med att pĂ„peka svĂ„righeten af att gifva en tillförlitlig bild sĂ„vĂ€l af »salig kungens» person som af de konflikter, hvaraf hans regeringstids senaste Ă„r voro uppfylda. PĂ„ memoarer, som skildrade detta skede, var ingen brist â det visste han, fast han ej hade reda pĂ„ dem alla â men man kunde lĂ„ngt ifrĂ„n alltid lita pĂ„ de mĂ„nga memoar-skrifvarnes insikt i de ömtĂ„liga Ă€mnen, de behandlade, man kunde ej ens alltid lita
pĂ„ deras absoluta sanningskĂ€rlek â flere af dem skrefvo i samma afsikt som Schröderheim sjĂ€lf, nĂ€mligen i Ă€ndamĂ„l att »justifiera» sig, att försvara sina handlingar inför historiens dom. En mĂ€ngd sinsemellan stridiga skildringar, »diktade dels af gissningar, dels af ilska och af okunnighet», skulle genom dessa minnesteckningar öfverlĂ€mnas till eftervĂ€rlden och förbrylla dess omdöme.
Det pikanta spelade en stor roll för denna tids mÀnniskor och var lifligt efter-frÄgadt sÄvÀl inom de politiska affÀrernas omrÄde som i den privata krönikan. Att mÄnga af dem, som kringspredo rykten, och mÄnga, som upptecknade sÄdana, ej voro sÄ synnerligen noggranna i att försÀkra sig om uppgifternas trovÀrdighet, Àr uppenbart. Dagens ön dits fingo allt för ofta ersÀtta la vÚritÚ vraie, skvallerlust och lust att skada eller helt enkelt att visa sig intressant och vÀl underrÀttad gÄfvo ryktena och dikterna vingar och fortplantningsförmÄga, och sÄ fick Schröderheim rÀtt i sin förmodan, att kung Gustafs historia skulle »lida mycken villervalla» af alla de apokryfiska berÀttelser, som blifvit upptecknade som trovÀrdig sanning.
För den diktande fantasien blef den en guldgrufva, denna tid med dess mĂ„nga egendomliga motsĂ€ttningar och dess stora förrĂ„d af anekdoter. Det obestĂ€mda, mĂ„ngtydiga hos dess mest framtrĂ€dande personer gjorde dem till tacksamma figurer i romaner och skĂ„despel. Karl Kullberg skref sin »Gustaf den tredje och hans hof» med ledning af det lilla, som pĂ„ 1830-talet var offentliggjordt af den gustavianska memoarlitteraturen. »Morianens» historiograf tumlade lĂ€ttvindigt och obesvĂ€radt om med fakta och legender och sĂ„g spöken i alla hörn, dĂ€r ett spöke kunde göra effekt. Var gamle Zeipel torr och lĂ„ngrandig, fast han alis ej ringaktade det sensationela, sĂ„ var Ridderstad sĂ„ mycket mera ledigt fantasirik â hans förnĂ€ma damer kunde
