Sida 300

2 66

paul rosenius.

Älgkalf.

stora ögon och ett spirande skepparskÀgg under hakan.

LÀngre inifrÄn skogen höres stundom ett sÀreget, högljudt skriande. Man ler gÀrna, nÀr man vet, hvarifrÄn det kommer, frÄn Äsnorna. Jag knuffade en gÄng till den ena af dem. Hon sÄg mycket

vÀl, hvarifrÄn obehaget kom, men icke destomindre gaf hon sig till att pÄ ett högst brutalt sÀtt tillrÀttavisa sin kamrat. SÄdant mÄ ju kallas en ganska ointelligent reflexverkan. Det Àr mig en lÀttnad att kunna försÀkra, att djuret icke Àr specielt svenskt, och att den fosterlÀndska maning, pÄ hvars bud vi började studera Skansens djur, icke nödgar oss dröja vid detta djurspecies.

Vi ha nu helt flyktigt beskÄdat en del af djuren pÄ Skansen. Men vi böra komma i hÄg att vi sett dem i bur. Vi ha sett sÄ att sÀga deras bokstaf, men föga af deras anda. Deras naturliga lifs allvar och glÀdje, de olika krafterna och lynnena, dem endast den hÀrliga friheten visar i deras fulla rikedom, dem fÄ vi icke se pÄ Skansen.

Mina konstnÀrskamrater.

Karikatyrteckningar af Carl Larsson.

Tillhora Herr Pontus Furstenberg.

Äugfu.st Hagborg.

Motto: Rien n'est sacrĂš pour un sapeur.

Hugo Salmson.

Skannad sida 300