Ord och Bild: 1894

Gustaf II Adolf.

Af Harald Wieselgren.

Med 22 bilder.

I.

ustaf Vasas yngste son hade i sitt hertigdöme fört ett tämligen långvarigt ungkarlslif, innan han 1579 gifte sig med en pfalzisk prinsessa; efter tio års äktenskap afled hon, moder till sex barn, men endast en dotter öfverlefde henne. Hertigen, hennes gemål, gifte om sig 1592 med hennes yngre kusin, en holsteinsk prinsessa, men äfven dennas förstfödda dog späd. Under dessa husliga förhållanden var det, som hertig Karl, efter Sigismunds afresa och med hans fullmakt, som riksföreståndare tog sin bostad på kungliga slottet i Stockholm. Där föddes honom, den 9 december 1594, en son, som i dopet den 9 februari 1595 erhöll namnen Gustaf Adolf., efter farfar och morfar. Till fadder bjöds Danmarks unge konung, Kristian IV, ett bevis på den åstundan om vänskap med det evangeliska grannlan-

det, hvilken genomträngde den svenske riksföreståndaren. Han insåg väl, att endräkt höfdes de evangeliske, om de skulle kunna stå sig i striden mot de påfviske, hvilka nu räknade på stöd i nordanlanden af Sveriges egen konung.

Medan gossen växte upp som fadrens tröst och glädje, gingo de blodiga stridsåren sin gång. Katolicismen i Sverige hade icke starka rötter, men saknade ingalunda anhängare, och katolicismen i Sverige sammanföll med Sigismunds anhängare. Sigismund var gift med en ärkehertiginna af Österrike, hvars mäktiga furstehus jämväl bar Spaniens krona. Han styrdes af jesuiter, påfvemaktens stridbara lifgarde. I Frankrike, i Nederländerna, nu äfven i Sverige pågick religionskampen. I Frankrike och Sverige var den därtill dynastisk, i Nederländerna en nationel frihetskamp. Den kändes som sådan äfven af Sveriges ständer.

Under sådana förhållanden i Sverige,