Ord och Bild: 1894

Cvå clikter aj l^ugo Tjörlin.

konstnärsnamn.

Jag såg en tafla på expositionen — superb i färg, men teckningen var svag — af klanglöst namn; den taflan köpte jag, ty där fanns känsla i kompositionen.

En annan gång jag köpte på auktionen en svartnad duk, med djärfva penseldrag, till ringa pris — befäst med klubbans slag — ty konstnärns namn sig dolt i mörka tonen.

Den första taflans upphofsman till sist slog sig igenom och har medaljerats — är nu »en allmänt erkänd stor artist.'»

Och när den andra taflan renoverats, fann man ett namn med sekelgammal klang — jag äger nu två mästerverk af rang.

T?on kom dock.

Gossen gick så glad till flickans möte hän till björken vid den lugna viken, där de redan ofta hemligt råkats uti aftonsolens sista strålar. Men i dag hon dröjde — dröjde länge. Gossen bidar tåligt — solen sjunker — skuggorna sig sträcka ändlöst långa, långa, som de flyende minuter tyckas gossens längtansfyllda hjärta. Dock till sist med snabba fjät hon kommer varm och anfådd; uti blyg förvirring hon på gossens fråga skyndsamt svarar: Moder min förbjudit mig att ila hit, att möta dig i skymningsstunden, och nu kom jag blott för att dig säga att jag icke hit till dig fick komma.

-o-