Ord och Bild: 1894

FINLAND I I9:DE SEKLET.

329

rörelse, ingår som ett moment i en hel tidsriktning, en uppfattning af lifvet och af människorna, som måhända inom en icke allt för aflägsen framtid skall blifva den lösen, omkring hvilken andarne samla sig och som för en längre eller kortare tid gifver form åt det mänskliga lifvets nydaningsarbete.

Tor Hedberg.

Finland i 19:e seklet. Framställdt i ord och bild af finska skriftställare och konstnärer .— Redaktionskommitté för texten: C. G. Estlander, L. Lindelöf, L. Mechelin, Th. Rein, Z. Topelius. — För illustrationerna: G. Berndtson, A. Edelfelt, E. Jiirnefelt. — Utgifvare: L. Mechelin. Helsingfors, F. Tilgmann, 189;. 364, 10 sidd stor 4:0. 358 bilder, från helsidas format till ornerande vignettens.

Leo Mechelin hade afträdt från taburetten i Alexander III:s finska ministär. Utan pessimism fastän med bekymmer såg han framtiden i möte, Finlands framtid, som han alltjämt ville arbeta för. Så fick han den idé, hvars utförande efter två år skänkt oss »Finland i ic>:de seklet».

Finlands skriftställare och konstnärer, så tyckte Mechelin, borde resa ett minnesmärke i den europeiska praktlitteraturen åt Finland i det århundrade, som sett landet utgå ur sjuhundraårig förbindelse med Sverige för att, under Rysslands hägn, intaga en plats bland Europas nationer. Bland dessa skulle verket vittna om Finland, i Finland skulle det stärka själfkänslan. Därför skulle det utgifvas icke blott på de båda språk, hvilka äro finnars modersmål, utan äfven på »beskyddarens» språk och på de tre stora västerländska kulturspråken. 1 vackrast möjliga form borde verket framträda, och snarast möjligt.

Mechelin bildade med stor lätthet den nödiga förlagsfonden: rika män i Finland äro varma patrioter och vana att träda emellan, där det gäller fosterlandéts heder och den högre bildningens behof.

Han satte sig därnäst i förbindelse med gamle Topelius. Hans hjärta, som hans penna, lät icke nödga sig. leke heller konstnärerna och skriftställarna. En efter annan drogos de med i planen och delade utförandet. Trettiofem uppsatser af 28 författare bilda verkets text, 3 kartor, 75 efterbildningar af 27 konstnärers arbeten, 7 3 porträtt, 2 1 o andra illustrationer, äfven dessa delvis efter konstnärers teckningar, utgöra verkets artistiska del. Re-

produktionerna äro i heliogravyr, träsnitt och olika arter af kemitypi utförda i Helsingfors, Köpenhamn, Wien och Paris. Papperet är tyskt, trycket från Helsingfors. Den vackra volymen låg färdig på 1893 års julbord, i svensk och finsk upplaga. Hur långt de andra upplagorna framskridit, är oss obekant.

Känslornas bifall vann boken hos oss, redan när den häftevis kom under allmänhetens ögon. Och ju mera man gjorde den vackra bokens bekantskap, dess bättre insåg man, att den väl motsvarade det ändamål, utgifvaren velat uppnå, om han än ej allestädes vunnit den likformighet i stil och i ämnenas behandling, den jämnbördighet i det illustrativa elementet, som naturligtvis varit afsedd. Geografiska verk med kopparstick öfver städer och slott har Europas litteratur att uppvisa alltifrån 1500-talet; »voyages pittoresques» framkommo senare, stora verk med folklifs-bilder ännu senare. I vårt århundrade utträngde stålstick, stentryck och träsnitt det gamla dyrare kopparsticket, ännu senare ha de kemiska metoderna undanträngt dessa reproduktionssätt. Men ständigt hafva histo-riskt-topografiska eller topografiskt-belletristiska hänsyn varit förhärskande i textbehandlingen, så t. ex. äfven i det 1893 afslutade stora verket »Danmark: Skildringer og Billeder af Danske Forfattere og Kunstnere». Men Me-chelins plan var en annan, mera omfattande. Han ville låta icke blott Finlands topografi, utan ännu mera Finlands kulturståndpunkt framträda inför samtiden i »Finland i ic>:e århundradet». Finlands litteratur äger två arbeten af det andra slaget, ett ifrån 1840-talet, ett ifrån 1870-talet. Nu gällde det annat, än »En resa i Finland», annat än ett vackert arbete för salongsbordet med novel-listisk och topografisk text, med dikter och berättelser till utsikter och konstverk.

»Tidsförhållanden mana att teckna för samtid och eftervärld det nuvarande Finland, sådant det är i det nittonde seklet», säger Topelius i sitt varma förord. »Så maktlöst och bortskymdt än detta land framträder vid sidan af rikare länder, begär det, utan anspråk, men utan tvekan, sin andel uti Europas kulturarbete .... Det framter i sin odling en af mänsklighetens tålmodigaste och mest energiska segrar öfver naturmakterna och i sina historiska öden beviset på hvad ett folk kan bära utan att förlora sig själft. Detta land kan ej begrafvas i snön, detta folk kan ej utplånas från nationernas antal, utan att