Sida 336
En syn.
Af Jane Gernandt- Claine.
n polsk dam har berÀttat mig följande ^'V episod ur sitt lif.
»Man har sagt om min far, att han Ă€gde hvad engelsmĂ€nnen kalla »the se-cond view», och jag har hört hans vĂ€nner tala om, att han tio Ă„r före sin död upptecknat en dröm, hvari han sĂ„g sig sjĂ€lf som ihjĂ€lskjuten och som förutsade alla omstĂ€ndigheterna vid hans tragiska slut â kulan, som genomborrade hans bröst, och den ryske soldaten, som lutade sig öfver honom och gaf honom döds-hugget. Kanske Ă€r det efter honom jag har mina besynnerliga drömmar; men jag har icke sett mig sjĂ€lf som död, jag har sett en annan, en, som redan lĂ„g i jorden. NĂ€r det hĂ€nde mig, skulle jag hellre velat, att det varit jag, som legat i min graf.
Det Ă€r lĂ€nge sedan, ty det var pĂ„ vĂ„ren 1871 â Ă„tta Ă„r efter vĂ„rt lands sista stora olycka, som dödade min far och som dref min mor och mig i landsflykt. Jag hade kommit tillbaka till Polen, men ensam och fattig, ty min mor hade slutat sina dagar i Paris, och vĂ„r egendom var konfiskerad; det var endast genom en vĂ€n till vĂ„r familj, en furstinna Potocka, som jag erhĂ„llit tak öfver hufvudet. Furstinnan, som bevarat ett mycket sympatiskt minne af min far,
hade lĂ„tit uppfostra mig i »Sacre CĂŠur», och nĂ€r jag lĂ€mnade klostret, var det fortfarande hon, som tog sig an mig. SjĂ€lf for hon, sjuk af lĂ€ngtan efter Polen, frĂ„n Paris till Rivieran och frĂ„n Rivieran till Paris, men hon ville icke döma mig till detta nomadlif. Hon stĂ€llde om, att jag fick Ă„tervĂ€nda till Galizien, icke lĂ„ngt ifrĂ„n den trakt, dĂ€r jag var född och dĂ€r jag bott som barn. Det var det gamla Krzywczyce, som öppnade sina portar för mig. Jag bodde dĂ€r nĂ€ra ett halft Ă„r som gĂ€st hos grefvinnan Zamoy-ska och som sĂ€llskap Ă„t hennes sjuka syster. Grefvinnan sjĂ€lf uppehöll sig icke ofta pĂ„ landet. Hon tyckte icke om ensligheten pĂ„ sitt gods och hade större och viktigare intressen att taga vara pĂ„ i Krakau; â en god del af hennes förmögenhet stod den tiden pĂ„ spel i nĂ„got bankföretag. Och hon bevakade den med falkögon, ty hon var af fattig adelsslĂ€kt och hade gift sig till en rikedom, som hon var ensam om att försvara. Mannen var lĂ€ngesedan död.
Hon var nĂ€ra sitt fyrtionde Ă„r â hög, kraftfull, befallande, med svart hĂ„r och starka toner af guld och rödt i hyn, och nĂ€r jag gick och sĂ„g mig om bland de buxbomkantade rabatterna i Krzywczyces slottstrĂ€dgĂ„rd, kunde jag aldrig komma
