Ord och Bild: 1894

572

c. *a. ossbahr.

cerarne från Brandenburg, i öfverste Drum-monds regimente m. fi., uppgående till ett antal af öfver trehundrafemtio personer. Dessa hade efterskrifvits till Wolgast för att i processionen bära de ståndar och leda de vapenprydda hästar, som skulle beteckna konungens jordiska välde. Utom riksfanan, som direkt angaf den aflidnes konungavärdighet, fördes nämligen alla provinsvapnen med uti liktåget och representerade egentligen konungens alla titlar såsom grefve af grefskapen och furste öfver furstendömena, hvartill hos oss äfven tillkom vapnen för de Svear, Göther och Wender, hvilka ingingo i konungatiteln. Så hade den medeltida sed utvecklat sig, som bjöd, att riddarens sköld, hvarå hans vapen var måladt, skulle föras med i processionen; och liksom fordom skölden, kvarlämnades nu dessa fanor i kyrkorna till grafvens prydande. Ett ännu äldre bruk, som bibehållit sig, var att i tåget föra den aflidnes vapen och stridshäst. Sålunda buros Gustaf Vasas wapnekjortel och hjälm samt kyritz och svärd näst före liket, och efter detsamma följde Kongl. May:tz häst. I Johan III:s liktåg gafs häråt en ännu mera ceremoniel prägel; där fördes konungens kyritz till häst, härefter kom lif-hàsten och, utom svärdet, sågos äfven de öfriga regalierna, kronan, spiran och äpplet, hvilka företräddes af härolder och omgåfvos af drabanter. Äfven i andra afseenden var Johans liktåg mera storartadt. Medan i Gustaf Vasas, jämte huf-vudbaneret (riksfanan), provinsvapnen, enligt den på Erik XIV:s befallning uppsatta berättelsen, buros i tämligen godtycklig ordning, tillkommo vid Johans »Sveriges, Götha och Wendes wapn» samt Blodfanan, som »tillhopa svept fördes af en, som red på en hvit häst», hvarjämte efter hvarje provinsstandar leddes en häst, på hvars schabrak det behöriga vapnet var anbragt å båda sidor; pro-

vinsvapnen voro nu äfven fördelade efter furstendömen och grefskap. Blodfanan, hvilken föregick standaren, skulle beteckna provinsernas värdighet af rikslän och tyckes liksom de vapenprydcla hästarne hafva hämtats från ceremonielen vid Stefans (1587) och Fredrik II:s (1588) begraf-ningar.

På liknande sätt presenterade sig ock det tåg, som, ordnadt af sekreteraren Christopher Larsson,den 15 (16?)juli 1633 kl. 9 om morgonen utgick från slottet i Wolgast för att föra Gustaf Adolfs lik ned pä den väntande flottan. Med ledning af den å motstående sida afbildade, samtida gravyren öfver processionen skola vi här redogöra för densamma.

Tåget öppnades af öfverste Axel Lillie till häst i spetsen för sina musketerare, ordnade på led om 4 man. Därpå följde skolgossar med sina lärare, studenter från Greifswald, de tyske och svenske prästerna. Tåget afdelades här utaf trumpetare och pukslagare, af hvilka några tjänat H. S. M. konungen och andre tillhörde hertigen af Pommern, hvarefter kammarjunkaren Erik Gyllenstierna, iförd en fältbindel af svart taft, gick i teten för råden och officerare af adel. Därpå följde Lennart Torstensson med Blodfanan och så de högre officerarne, öfverst-löjtnanter, öfverstar, adelsmän och friherrar, hvilka buro standaren och ledde va-penhästarne. Standaren voro trettiotre och återge på små, fyrsidiga dukar (ej den vanliga tvåflikiga formen, hvilken blott bibehållits för blod- och riksfanan) följande provinsvapen, hvarvid dock de tre första å gravyren äro blanka (de innehöllo i verkligheten Svea, Götha och Wendes vapen samt kommo efter de öfriga närmast riksfanan): grefskapen Gotland (denna provins tillhörde emellertid då ej Sverige, och konstnären har väl förblandat Gotlands Lamm med Ålands Hjort, hvilken saknas å gravyren), Medelpad,