Sida 181
$ 20. Försvarsväsendet. 147 På de kungliga slotten, liksom i konungens hof, döm des efter gårdsrätt öfver de personer, som där voro an ställda, eller i mål, som där förekommo.! Samma rätt synes ha tillkommit rikets råd. Däremot utöfvade i all mänhet icke godsägarne på sina sätesgårdar någon juris diktion öfver sina underhafvande, så mycket mindre som de stora godskomplexen ännu voro få. Ännu mindre före kommo sådana utbrytningar från den normala judiciella indelningen som birkerätterna i Danmark. Det är dock troligt, att de borgrätter, som i senare tid omtalades på en staka svenska gods, såsom Bergkvara, Ängsö, Torpa, för skrefvo sig från medeltiden. De torde för sin uppkomst ha danskt inflytande att tacka. $ 20. Försvarsväsendet. Intteratur: Ramstedt, Om krigs- och skattevisendet i Svea lands lagar (1875). Styffe, Skandinavien under unionstiden s. 97— 99 m. fi. st. Styffe, Bidrag V, s. XXIII—XXX. H. Hildebrand, Sveriges Medeltid I, s. 256— 262. Jfr J. Steenstrup, Studier over Kong Valdemars Jordebog. Liksom i Norge och Danmark var äfven i det gamla Sverige krigstjänstskyldigheten till sjös utaf ålder föremål för lagbestämmelser och en genomförd organisation. För anskaffande och underhåll af skepp voro hundaren och härad i de flesta kustlandskapen indelade i skeppslag eller snäckiolag, hvilka stundom, såsom i en del af Uppland, med tiden förvandlades till själfständiga ännu kvarstående tingslag, i andra fall och oftare ha försvunnit. För an skaffande af krigsfolk, roddare och lifsmedel fanns en in delning i hammnor? eller uti vissa trakter i åror eller år tullar (sing. ar, har, hå). Antalet skepp var olika i olika landskap: i upplandslagen bestämdes det till fyra från hvarje hundare; från Västmanlands härad var det endast !Domeftergårdsrätt1509'5/,omettdråppåVästeråsslott, Styffe, V, n. 276. ? Hamna, hafn — egentligen platsen, som krigaren intog på fartyget, och åra torde beteckna samma indelning. Jfr H. Hilde brand, anf. arb. s. 258 ff. Dom efter gardsratten. Borgratter. Ledungsskyl digheten.
