Sida 389
8 45. Ståndsstriden och den första reduktionen. 355 skattebénders séner och döttrar att lämna sin tjänst eller taga tjänst hos andra och för öfrigt behandlade de förra som lifegna trälar. Emellertid bibehöll allmogen sin ställning som ett fritt stånd i riket, ehuru faror hotade densamma och den adliga opinionen delvis gick i annan rikning.' Skatte- och krono¬ bönder representerades vid riksdagarna och ägde rätt att där inlägga sina besvär. Frälsebönderna åter ansågos re¬ presenterade genom sina adliga husbönder; de voro så¬ lunda i egentlig mening endast mediate kronans undersåtar. § 45. Staindsstriden och den första reduktionen. Litteratur: Oförgripliga bevis emot adelens rättighet öfver skatte¬ gods etc. (1769). A. Botin, Beskrifn. om sv. hemman och jordagods (1798, 99). W. E. Svedelius, Försök till en hist. framstalln. af de orsaker, hvilka under k. Carl XI:s regering föranledde statsskickets forindr. (SAH. ifr. 1796, XXII). A. Fryxell, "Om aristokrat¬ fordémandet i Sv. historien (1846). E. G. Geijer, Svar till prof. Fryxell (1846); jfr rec. öfver båda arbetena af Bergfalk i Frey 1846. W. E. Svedelius, Om reductionen af krono- och adel. gods under k. Karl X Gustafs och k. Karl XI:s regering (1849—51). Jfr i öfr. under $ 41 samt arbeten af Geijer, Fryxell, Carlson och Odhner. Någon skarpare söndring mellan stånden hade ej un¬ der 1500-talet yppat sig. Prästerskap och borgerskap voro ännu icke fullständigt afsöndrade som stånd och betydde ännu icke mycket. Hvad åter adeln och allmogen angick, förekommo visserligen många enstaka yttringar af råhet och våld å den förras sida, men allmogen var i det hän¬ seendet ej stort bättre, och det adliga frälset betraktades ännu icke såsom någon fara för bondens frihet äfven efter 1569 års privilegier. Den länge fortgående omsättningen mellan frälse och ofrälse i vissa landsändar bidrog att minska motsatsen, och klagomålen vid räfsterna under de första vasaregenterna gällde de kungliga fogdarne lika mycket som frälset, om ej mera. Annu under Johans re¬ gering klagades öfver att skattebönderna stucko sig in under frälset för att komma i åtnjutande af dess förmåner. 1 »Det ir underligt, att det folk, som är skapt till trälar, skall judiceras fritt>, undföll landtmarskalken vid 1652 års riksdag. Allmogen ett riksstånd. Ingen stånds¬ strid under 1500-talet.
