Sida 79
§ 9. Rättskipning. 45 tre personer bära en sådan titel, en af dem, betecknande nog kallad »vår kansler och rådgifvare» (cancellarius et consiliarius), men de offentliga urkunderna äro så få ifrån denna tid, att man af tystnaden hos de befintliga ej kan sluta till obefintligheten af institutionen, och den äldsta lagens tystnad kan förklaras däraf, att den hufvudsakligen behandlar landskapets privata rättsförhållanden, icke riks¬ lagstiftningen. Äfven i de senare landskapslagarna är det endast undantagsvis man träffar rådets namn. Det är emellertid antagligt, att konungen redan i äldsta tider hört ett råd, men då sannolikt taget ur hans hird. Det senare rådet, fördeladt på de olika landskapen, framträder först sedan striderna om kronan slutat; det var måhända också en följd af den omsider uppnådda sämjan landskapen emellan. För dess liksom för herredagens betydelse blir det längre fram tillfälle att redogöra. $ 9. Rättskipning. Litteratur: C. J. Schlyter, Anmärkningar angående det forna förhållandet mellan domare och nämnd (1824, andra uppl. 1879 i Jurid. afhandl. II, s. 210). K. Maurer, Das Beweisverfahren nach deutschen Rechten (1857, Kritische Ueberschau d. deutsch. Gesetz¬ gebung und d. Rechtswissensch. V). H. Hjirne, Om den fornsvenska nämnden enligt landskaps-, stads- och landslagarna I (Ak. afh. 1872, jfr Schlyter i hans Ordbok till Saml. af Sveriges gamla lagar, bi¬ hanget under nemnd m. fi. st.). F. Odberg, Om den svenske ko¬ nungens domsrätt före Svea hofrätts inrättande I (Ak. afh. 1875). K. v. Amira, Nordgermanisches Obligationenrecht (1882). W. Upp¬ ström, Ofversigt af den svenska processens historia (1884). K. Lehmann. Der Königsfriede der Nordgermanen (1886). K. H. Karls¬ son, Den svenske konungens domsrätt och formerna för dess utöfning under medeltiden I (Ak. afh. 1890). : Det vanliga forum vid rättegång var härads- eller Häradstingen. hundarestinget. Det hölls — och detta var fallet långt fram i medeltiden — under bar himmel, på en kulle eller hög, under ett träd, under hednatiden ofta i närheten af ett offerställe, och tingsplatsen omgafs af en inhägnad. Tingsförhandlingarna voro redan under hednatiden skyd¬ dade af en särskild frid och öppnades genom en religiös
