Sida 196
Alsnöstadgan. 162 Den svenska medeltiden i egentlig mening. gånger. Därjämte förekom under riksföreståndartiden, att representanter för köpstäderna ensamma kallades till rads¬ mötena eller infunno sig där på eget initiativ. Siirskildt var det fallet med det ofvan omtalade menighetens utskott i Stockholm. Samhällsklasserna och representationen. § 23. Det världsliga frälset. Litteratur: H. Hildebrand, Sveriges Medeltid II. Tredje boken kap. 2. Styffe, Bidrag till Sveriges historia I, s. LXXXVI m. fl. st.; II, s. LX—LXXII; Ill, s. CCXXXV ff.; IV, s. XCV ff. G. Djurklou, Bidrag till sv. fralsets historia under medeltiden (Hist. Bib]. 1878). Djurklou, Sv. släkter med sparren öfver ett blad till skéldemirke (Hist. Tidskr. 1891). Jfr äfven samma förf:s anm. af Schlegel och Klingspors Den ointroducerade adelns Ättartaflor i Hist. Bibl. 1876. Till den kungliga hirden hade, enligt den teori, som i det föregående (s. 44) utvecklats, i midten af 1200-talet anslutit sig stormännen i rikets olika delar; de voro de »principes» eller »maiores regni nostriv, som här och hvar omtalas, och hirdens medlemmar torde man ock ha att söka i de rikets »förnämsta män» eller högsta herrar, som lofvade att jamte konungen halla edséreslagarna. Det är vidare antagligt, att hirden, i analogi med förhållanden i Danmark och Norge, gjorde vapentjänst till häst. Ett nytt steg till densammas omdaning togs genom den ryktbara alsnöstadgan omkr. 1280, som förenade skattefrihet med hästtjänst. »Vi gifva alla våra män», hette det där, »och vår broder Benkts och alla deras brytar och landbor och alla, som på deras gods äro, lediga af all konungslig rätt. Samma frihet gafs äfven ärkebiskopens och biskoparnes svenner. »Vi vilja ock», hette det slutligen, »att alla de män, som tjäna med häst, skola hafva samma frälse, hvem helst de än tjäna.» Man torde ej få anse, såsom redan är antydt, att genom detta stadgande vapentjänsten till häst infördes i Sverige; den torde ha förefunnits redan förut. Men nu infördes frälse såsom lön för vapentjänsten, må¬ hända med tanke på att dymedelst åt densamma kunna
