Sida 205
$ 24. Allmogen. | 171 § 24. Allmogen. Litteratur: H. Hildebrand, Sveriges Medeltid I, kap 2. Styffe, Bidrag IV, s. XCV ff. Jfr Bergfalk, Rec. af Nordstréms Bidrag till Sv. samhillsforf. hist. uti Frey 1841, sid. 190—204 samt Nagra svenska jordbruksférhallanden (Svensk Litteraturtidskr. 1869 s. 421 f.). Det trettonde århundradet hade sett nya samhälls- Förändrin¬ klasser afsöndra sig från allmogen och utrustade med vissa 92 i allmo¬ å _. . gens stillning-. undantagsférmaner ägna sig hvar och en åt en särskild verksamhet: »tjänstemännen», köpstadsmännen, liksom kler¬ kerna. Konung, bönder och bokarlar, biskop och boklärda män hade en gång utgjort samhällets politiskt myndiga medlemmar. 1400-talet hade fått en rikare terminologi, förutom det att konungen höjts öfver folket; klerkeri, fri¬ borna frälsemän, köpstadsmän, bergsmän, skattskyldiga bönder (bönder och landbor) och menig allmoge, hette det sålunda numera, när alla samhällsklasser skulle uppräknas. Ehuru ännu i landslagen allmoge begagnades i sin gamla betydelse såsom ett namn på folket i sin helhet, hade det i verkligheten fått en annan och utmärkte blott en klass af detsamma närmast i motsats till det världsliga frälset.! 1200-talets nya statsbegrepp, riksenheten, måste i själfva verket ännu länge förblifva främmande för massan af folket, för landens invånare, som lefde kvar i sin gamla afsöndring. Blott ett fåtal af dem, de rikaste och mäktigaste, samlade sig kring konungen, såsom rikets representant, och blefvo jämte honom organ för enhetsstaten, men de nya samhälls¬ uppgifterna medförde ökad samhällsmakt, och herredagarna, ej landstingen, blefvo det politiska lifvets brännpunkter. Allmogen 1 landskapen förlorade efter hand intresset för det offentliga. Ledungsskyldigheten hade i forna dagar ofta samlat densamma kring konungen för att med honom dela krigets ansvar och ära. Väl var allmogen fortfarande beväpnad, men från krigen trängdes den till en tid undan af den järnklädda riddarhären; ledungslamen aflöste le¬ ' »Allmogen> i stéderna och >allmogen> på landet voro ännu icke så strängt skilda. »All menige Sveriges allmoge, både köpstads¬ män och alla andra> hette det ännu 1466.
