Sida 385
$ 44. Allmogen. 351 kurrensen genom egna undantagsférmaner. Det yrkade ging efter annan på särskilda stindsprivilegier. Vid Sigis¬ munds kröning uppgjordes förslag till sådana, ordnande förhållandet icke blott mellan städerna och allmogen utan mellan städerna inbördes och deras olika klasser af in¬ vånare.! Men söndringen mellan städerna själfva synes varit en hufvudorsak till, att det stannade blott vid ett för¬ slag. Äfven borgerskapet skulle vid Karl IX:s kröning fått privilegier, men de motsvarade icke köpstadsmännens kraf, och 1611 liksom sedermera yrkades därpå, men rege¬ ringen svarade undvikande; det blef därvid, att hvarje stad fick sina särskilda privilegier, för hvilka projektet till stad¬ gan om städernas administration 1619 blef bestämmande. Borgerskapet representerade emellertid några af landets viktigaste näringar; det hörde till de förnämsta skatt¬ dragarne, och dess ombud kallades också till mötena, dels, ända fram mot midten af 1600-talet, till särskilda stånds¬ möten, dels till de allmänna mötena. 1617 års riksdags¬ ordning förutsatte detta såsom naturligt, och 1634 års RF. erkände borgerskapet såsom ett bland rikets ständer. Först under århundradets senare hälft började det vid dessa möten spela någon roll; men det var mera på de kungliga borgmästarne än på de rika köpmännen, som ståndets be¬ tydelse berodde, och det gick långsamt för penningearisto¬ kratien att göra sig gällande vid sidan af jordaristokratien.” § 44. Allmogen. Litteratur: Resol. pa allmogens besvir (Stiernman, Riksdagars och Métens besl. I, II samt Bih ). A. W. Bratt, Om svenska all¬ mogen under Gustaf II Adolfs regering (Ak. afh. 1863). F. Hede¬ nius, Anteckn. rör. sv. bondeståndet under Gustaf II Adolfs regering (Ak. afh. 1863). J. Lundell, Om svenska allmogens dagsverks¬ skyldighet (Ak. afh. 1842). C. J. Wahlberg, Om lega af jord å landet enl. sv. civilrätt (Ak. afh. 1870). A. Winroth, Om tjänste¬ hjonsférhallandet (Ak. afh. 1878). Jfr i öfr. under $$ 41, 43 samt allm. hist. öfversikter. Allmogen hade under medeltidens sista århundrade icke blott räddat sin frihet och äganderätt utan äfven tagit 1 SRA- FI, 8: 428 f. 2 Om städernas skatter och besvär samt förmåner se $$ 37, 38 och Rydin, anf. arb. Borgarståndet ett riksstånd.
