Sida 93
ANDRA BOKEN. Den svenska medeltiden i egentlig mening. $ 12. Källorna. Sedan vistgétalagen i férra hälften af trettonde år¬ hundradet redigerats, samlades efter hand de öfriga land¬ skapslagarna. Ännu under 1200-talet samlades östgötalagen, yngre västgötalagen och upplandslagen (1296), troligen äfven biärköarätten. Något yngre än UL. torde smålandslagen vara, af hvilken dock endast kristnubalken är bevarad. Under 1320—30-talen tillkommo sédermannalagen (1327) dala-, vdstmanna- samt helsingelagen. Hela lagsamlings¬ verksamheten fullbordades på 1350-talet med Magnus Erikssons landslag och stadslag.! TI stigande fullständig¬ het innehöllo dessa lagar bestämmelser om statsskicket. Från och med upplandslagen innehöllo landskapslagarna en konungabalk? och afslutning på det hela bildade lands¬ lagens konungabalk, Sveriges officiella regeringsform långt fram i nyare tid. Kristoffers landslag medförde ej för den¬ samma några större förändringar. Konungabalken full¬ ständigades däremot genom konungaförsäkringar först och främst under Albrekts regering och sedan under unions¬ tiden, egentligen från och med konung Kristoffer. Härtill sluta sig unionsfördragen eller unionsprojekten alltifrån 1397. Hufvudmassan af bevarade svenska urkunder, som i antal naturligtvis växa betydligt med åren, är fortfarande af kyrkligt eller privat ursprung, och de kunna sålunda ! Kodifieringarna för Närike och Värmland ha gått förlorade. ? Dalalagen dock endast en afdelning >»Um kunungs edzöri>. Lagar. Urkunder.
