Sida 570
Justitierevi¬ sionen. RF. 1772 och rättskipningen. 536 Det konstitutionella statsskickets brytningstid. § 61. Rättskipning och förvaltning. Kyrkan. Litteratur: H. Blomberg, Om Sveriges högsta domstols stats¬ rättsliga ställning och betydelse (UUÅ. 1880). A. v. Hartmansdorff, Förslag till inrättningen af Sveriges statsförvaltning II (1823). C. O. Montan, Några blad ur de skand. kommunalinstitutionernas hist. (Nationalekon. fören. förhandl. 1883); jfr Boéthius, Uppkomsten och karakteren af frihetstidens författning (Hist. Tidskr. 1891). Hj. Nordin, De ecklesiastika deputationerna under Fredrik I:s regering (Ak. afh. 1895). H. Levin, Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686—1782 (Ak. afh. 1896). Se i öfrigt föregående $$. Justitierevisionen hade under 1600-talet utvecklat sig till en instans öfver hofrätterna, »konungens högsta nämnd», dock ej så, att den skulle blifvit en högsta domstol i vår tids mening. Hela organisationen af rättskipningen vid hofvet hade i främsta rummet afsett att befria konungen från öfverlopp af rättssökande men icke att afskära hans makt att direkte, om han så fann skäligt, ingripa genom en särskild kommission eller på annat sätt. Förslaget till konungabalk under enväldet hade också uttryckligen för¬ behållit honom denna rätt, ehuru Karl XI med sitt stränga ordningssinne icke gärna begagnade sig däraf. Samma uppfattning öfvergick till frihetstiden. Det är redan nämndt, huru ständerna tillägnade sig dåen rätt, som af ålder till¬ kommit svensk konung att vara högste domare såsom inne¬ hafvare af högsta makten, men både K. Maj:t och ständer tillsatte vid flerfaldiga tillfällen extra kommissioner, extra hofrätter, kanslirätter o. s. v. Huru denna rättsosäkerhet från alla håll framkallade klagomål är också anfördt, men det var först Gustaf III förbehållet att förverkliga önsk¬ ningsmålen i 1769 års akt om personlig säkerhet. I § 16 RF. 1772 stadgades uttryckligen, att alla kommissioner, deputationer med domsrätt eller extraordinarie domstolar hädanefter skulle vara afskaffade och att hvarje svensk man skulle njuta rätt att blifva dömd af den domstol, hvarunder han enligt Sveriges lag hörde, på samma gång som domstolsformerna i fråga om stora statsförbrytelser fastställdes (s. 518). Det var en af revolutionens största förtjänster. Organisationen af högsta domstolen 1789 full¬
