Sida 457
$ 51. Reduktionen och ståndsförhållanden. 423 kades rådet hämma rörelsen, och riksdagen fick långsamt tyna bort utan något riksdagsbeslut, tills slutligen fram i juni 1714 det beslöts, att landtmarskalken ej vidare skulle sammankalla något plenum, och radet aterfordrade landt¬ marskalksstafven. § 51. Reduktionen och standsforhallanden. På riksdagen 1680 brét standsstriden åter ut i full låga. Konungens proposition om medel till försvarsverkets upprättande väckte tanken på en ny reduktion. Bonde¬ ståndet gjorde början med sina yrkanden både på de e.o. räntornas och på kronogodsens återkallande, i fråga om de senare upprepande de flesta argumenten från 1650. De Reduktionsbe¬ tre lägre stånden förenade sig därpå om ett gemensamt ?/"tet 1650. memorial till K. Maj:t under åberopande af 1650 års akt och för öfrigt under framhållande af rikets nöd utan att beröra 1655 års reduktionsåtgärder och beslut. Adeln fick del af de ofrälse ståndens skrift, och under de stormiga sessioner, som nu följde, var det som Hans Wachtmeister framkastade det förslag, som af adeln antogs och i riks¬ dagsbeslutet infördes. Adeln hade därigenom lyckats åt reduktionsbeslutet gifva skenet af en dess bevillning och skjuta undan de lägre ståndens initiativ; de senare funno också för godt att något retirera från sin ursprungliga ståndpunkt och förklara sig blott ha framställt sitt förslag »pro voto deliberativo».! Den nya reduktionen drabbade hufvudsakligen högadeln, och den tredje klassens hållning hade däraf bestämts. Men mot yrkandena på ett allmänt ätertagande af kronogodsen uppsatte adeln en motskrift, som punkt för punkt och med stor talang sökte gendrifva de från 1650 hämtade argumenten.? Reduktionen omfattade följande hufvudföremål: 1) alla Den stora gref- och friherrskap; 2) kungsgårdar med deras »af ålder ia ! De lyckades icke ens få in i riksdagsbeslutet, att den nya re¬ duktionen tillkommit på deras inrådan. 2 De viktigaste akterna hos Loenbom, Handl. till Karl XI:s hist. VIII och XIV. ;
