Sida 442
Riksrådets ställning 1680. 408 Det karolinska enväldet. fram, så snart något gynnsamt tillfälle erbjöd sig (1697, 1710, 1713). När enväldet under Karl XII:s sista år i stället för att skydda allas rätt hänsynslöst kränkte enskild rätt och genom ingripande i rättskipning och förvaltning ska¬ pade nya former för godtycket, på samma gång stormakts¬ väldet ramlade i stycken, mognade sinnena hastigt för en förändring, ehuru vägen ur den nöd och det tvång, som ständerna delvis beredt sig själfva, ännu en gång blef statshvälfningens. 8 48. Rikets råd och det kungl. rådet. Ofvan har blifvit antydd (s. 272) den tvetydighet, som under nya tidens lopp uppstått i rådets ställning. Det hade bibehållit något af sin ursprungliga karakter af represen¬ tation, genom lagmansämbetenas förening med riksråds¬ sysslan djupt fäst i den gamla landskapsförfattningen, och upplifvandet af den forna rådseden hade sedan 1602 gifvit ett visst stöd däråt. Å en annan sida kom det, sedan de andliga medlemmarne trädt ur detsamma och i samman¬ hang med ståndsskillnadens fullbordan, att mer och mer framstå såsom blott en del af adeln, närmast såsom repre¬ sentant för högadeln, men vid de ofrälse ståndens starka framväxt kunde sådant ej stärka förtroendet för detsamma. Gustaf Adolfs reformer slutligen hade gifvit det karakteren af ett imbetsmannakollegium, nagot som ännu mindre 6fver¬ ensstimde med den ursprungliga, och därjämte hade det fått uppgiften af en rådgifvande konselj. Under en myn¬ dig konungs ledning hade möjligen en normal utveckling till något nytt kunnat försiggå. Nu hade i stället två långa förmyndarregeringar och i synnerhet den senare gifvit nä¬ ring åt alla de gamla föreställningarna om rådets betydelse! men på samma gång inom ständerna bragt till mognad en 1 »Senatens officium vore ingenstädes så nobile, som i Sverige, Polen, Danmark och Ryssland, hvarest rikets råd äga vara media¬ tores så emellan konungen och ständerna och dem bägge tillhålla om deras ed och plikt>, yttrade Per Brahe 1660; Loenbom, Hist. Märk¬ vard. IV, s. 178 m. fl. st. ibid. Jfr äfven här ofvan s. 272.
