Sida 99
$ 14. Landslagens konungadöme. 65 Andra, som direkte lydde under kronan, styrdes af fogdar utan att höra till något bestämdt län. De egentliga slotts¬ länen voro vid slutet af medeltiden följande: Uppland (med Norrland): Stockholms län, hvarunder redan en del af Södertörn lydde; Svartsjö län; Stäkes län; Uppsala län. I Västmanland: Västerås län (större delen af n. v. Västman¬ land med Dalarne). I Närke: Örebro län. I Södermanland: Nyköpings län; hvarjämte, såsom redan är nämndt, en del lydde under Stockholms län. I Östergötland: Stegeborgs län. I Småland: Stegeholms län, Kalmar län, Borgholms län, Rumla-. borgs län. I Västergötland: Älfsborgs län, Örestens län. I Finland: Kastelholms län, Åbo län, Korsholms län, Tavastehus eller Kronoborgs län, Raseborgs län, Viborgs län (hvarunder äfven Nyslott lydde). Från lagsagorna blefvo vidare under detta tidehvarf städerna undantagna. Bergslagen åter i Västmanland, Dalarne, Närke och Värmland voro sidoordnade med häraden men voro ej utbrutna ur lagsagorna.! Konungen och rådet. $ 14. Landslagens konungadöme. Litteratur: C.L. Runbom, Om eonenge Taian enligt landslagen (Nordisk Universitetstidskrift X, 1864). . Maurer, Das Alteste Hofrecht des Nordens (1877). H. Hildebrand, Det svenska riks¬ vapnet (Antikv. Tidskr. VII, 1883). Schlyter, Utkast till edséres¬ lagarnas historia (Jur. Afh. I). Se för öfrigt under Första boken $ 6. Samtidigt därmed att de inre striderna under 1200¬ talets förra hälft började mattas af, framträdde konungadömet med nya uppgifter och en helt annan ställning än den anspråkslösa, som det dittills haft. Under en tid af ho¬ tande upplösning hade det blifvit symbolen för riksenheten och den förnämsta bäraren af det arbete denna för sitt genomförande kräfde. Folkungaätten gjorde sig med Birger + Bergsordning för >Västra berget> i Närke 1340, för Koppar¬ berget 1347 0. s. v. Hildebrand, E. Sv. statsférfattningens hist. utveckling. 5
