Sida 662
628 Det konstitutionella statsskicket efter 1809. och riksgäldsfullmäktige, valda tre till antalet vid hvarje riksdag af hvarje stånd.! Vidare skulle vid hvarje riksdag utses revisorer, sex af hvarje stånd, för att granska statsverkets, bankens och riksgäldskontorets tillstånd. Vid hvarje riksdag utsågs en justitieombudsman (jämte suppleant) för att utöfva tillsyn öfver lagarnas efterlefnad af domare och ämbetsmän. Likaledes utsågo ständerna vid hvarje riksdag sex Kommitterade Personer, jämte justitieombudsmannen, till kommitterade för GT tryckfrihetens vård, hvilka, om en författare eller bok¬ tryckare vände sig till dem med en skrift, skulle yttra sig, huruvida åtal å densamma enligt TFO. kunde äga rum.: Förklarade de, att skriften kunde tryckas, iklädde de sig ansvaret för densamma. Denna institution trädde i stället för en föreslagen riksens ständers lag- och hushålls¬ beredning, som skulle mottagit från hvem som helst an¬ märkningar eller förslag rörande grundlagarna samt öfriga lagar och författningar (med vissa undantag) samt yttrat sig öfver dem, haft ledningen af tabellverket, till regeringen på anfordran ingifvit yttranden öfver lagar och författningar samt haft ofvan angifna befattning med tryckfriheten: det var en gengångare från frihetstiden. Riddarhus- Adeln hade slutligen riddarhusdirektionen, de ofrälse direktion och gtånden sina kanslidirektioner att vårda deras enskilda in¬ kanslidirek¬ tioner. tressen. § 68. Representationsförändringen och 1866 års riksdagsordning. Litteratur: W.E. Svedelius, Representationsreformens historia (1889).0.Alin,1809årsgrundlagstiftareoch1866drsriksdagsord¬ ning (Ny Sy. Tidskr. 1885). EK. R. Sundin, Om svensk konungs rätt att upplösa riksdag (Ak. afh. 1896). Jfr redan anförda arbeten af Rydin och Reuterskiöld m. fl. Rikets ständer Rikets ständer hade under 1700-talet visat en bestämd J ea tendens att isolera sig mot hvarandra och mot andra sam¬ ! I vissa fall supplerande ständerna, t. ex. i fråga om utseende af justitieombudsman och suppleant under mellantider (1828—30), i fråga om bevillningens fördelning i det fall RF. $ 109 förutsätter.
