Sida 184
Legoknektar. De ordinarie inkomsterna. Allmänningar. 150 Den svenska medeltiden i egentlig mening. begrepp, som insmugit sig, blef det en lätt sak för honom att vägra hjälp eller vända sig mot sin herre. Allmogens uppbåd var odisciplineradt och oöfvadt. Så funno sig riks¬ föreståndarne, liksom konungarne före dem, nödsakade att taga främmande krigsfolk, legoknektar, i sold, hvilka likväl ansågos stå i deras privata tjänst, så att efterträdaren med dem måste träffa särskildt aftal, om han ville behålla dem, och den aflidnes arfvingar eljest svara för deras afbetalning. & 21. Finansväsendet och skatterna. Litteratur: P. E. Bergfalk, Om sv. jordens beskattning t. o. m. början af sjuttonde århundradet (Ak. afh. 1832). C. G. Styffe, Framställning af de s. k. grundregalernas uppkomst och tillämpning i Sverige intill slutet af sextonde årh. (Vitt. Hist. och Ant. Akad. Handl. Ny följd, IV). Styffe, Skandinavien under unionstiden (2 uppl.). Styffe, Bidrag till Skand. hist. IV, s. CXXXIX—CLII. H. Hildebrand, Sveriges Medeltid I, kap. 5. — Skatteregleringskom¬ mittéens und. utl. och förslag ang. skatteforhallandena i riket 1882 met reservationer. — Jfr afven G. Thulin, Om mantalet (ak. afh. . Konungen skulle enligt landslagen »liva vid> Uppsala öd, kronans gods och årliga laga utskylder; han ägde ock att styra och råda däröfver, liksom att hafva sin ensak, böter för dulgadråp och danaarf. Någon ursprunglig äganderätt till Sveriges jord till¬ kom däremot icke kronan. Den enskilda äganderätten är tvärt om i lagar och urkunder så uttryckligt som möjligt erkänd. Men i afseende på den jord, som ej tillhörde en¬ skilda, den s. k. allmänningen eller skogarna, var förhål¬ landet ej alldeles detsamma. Vi ha redan nämnt, huru i Götaland konungen förfogade öfver en del af allmän¬ ningarna; i MELL. stadgades, att tredjedelen af all af¬ gäld från allmänningar skulle tillhöra konungen såsom »konungstreding», och denna föreskrift gällde hela riket.! Men hvad obygderna i Norrland angår, hade regeringen redan i början af 14:e årh. ansett sig kunna disponera öfver dem; och detsamma gällde äfven om Finland, där ! Endast för bergsbrukets räkning har kronan oberoende häraf disponerat öfver skogarna.
