Sida 95
$ 13. Svenska statsområdet. 61 rik), Sturekrönikorna (mindre gifvande), samtida eller nära samtida med de händelser de skildra, samt de i slutet af medeltiden gjorda försöken att fylla luckorna mellan dessa hufvudpartier. Vi ha vidare den af Uppsala-professorn Ericus Olai i senare hälften af 1400-talet författade krö¬ nikan (SRS. II) samt klosterannalerna, i främsta rummet Diarium Vadstenense, innehållsrikt for 1430—1450-talen (SRS. I, särskildt tryckt af E. Benzelius 1721). Striderna mellan Magnus Eriksson och Albrekt af Mecklenburg fram¬ kallade stridsskrifter, hvilka äfven i statsrättsligt hän¬ seende äro af betydelse, och beröras också i lybska krö¬ nikor. Härtill sluta sig nu 1500-talets historiska skildringar, i främsta rummet Olaus Petri's historia (utg. af Klemming 1860), i mindre mån Rasmus Ludvigssons excerpter (SRS. III), hvilka, för så vidt de stöda sig på sedermera förlorade urkunder, här och hvar hafva karakteren af verkliga källor. Af Johannes Magni's i retorisk stil hållna historia är återigen föga att hämta. $ 13. Svenska statsområdet. Litteratur: Styffe, Skandinavien under unionstiden (2 uppl. 1880). Jfr Tengbergs redan anf. arb. Det egentliga Sveriges gräns mot Danmark i söder rikets gränser. och väster var, sedan Blekinge gått förloradt, alltjämt den¬ samma som skiljer Småland från Blekinge och Skåne, Småland och Västergötland från Halland. Gränsen mot Norge började på Danaholm utanför det nuvarande Göte¬ borg och gick öfver Hisingen, följde sedan Göta älf till Trollhättan och därefter den nuvarande gränsen mot Bo¬ huslän samt riksgränsen ända upp till Värmlands norra spets. Därifrån vände den sig åt nordost, så att Särna socken i Dalarna, Härjedalen och allt sedan början af 1100-talet Jämtland tillféllo Norge, samt vek åter af åt nordväst 6 mil norr om Sundsvall på norra sidan om Jämtland. Längre var ej gränsen bestämd, men den an¬ sågs följa fjällryggen.! " De äldsta bevarade uppgifter om en gränsreglering mellan Sverige och Norge hänföras till k. Valdemars regering, Rydberg,
