Sida 209
§ 25. Folkférsamlingar. Representationen. 175 den, såsom Tiohirads menighet vid ett kritiskt tillfälle gjorde, vägrade så väl danske konungen som svenske riks¬ föreståndaren skatt, tills man finge se, huru vapenskiftet aflupe. Allmogen var under vissa omständigheter snar på foten att gå man af huse, men under andra förhållanden kunde denna redebogenhet lätt bli en olägenhet. Och så länge ett löfte att hålla den vid »s:t Erik konungs lag» samt »goda gamla sedvänjor» och att skaffa den »humle och salt» var allt hvad den äskade af en nyvald-:riksföre¬ ståndare, var ej hos allmogen den politiska mognad att söka, som kräfdes för att bygga upp och ordna ett samhälle. Att sammansmälta de skilda landskapsmenigheterna till ett folk, att lära dem arbeta under lydnad för lagen för ge¬ mensamma uppgifter, det var ett problem, som riksföre¬ ståndarne ej mäktade lösa. De behöfde alltför ofta tala väl med den tidens »kaputejner och bondekungar» för att med nya ordningar våga ersätta »goda gamla sedvänjor». § 25. Folkférsamlingar. Representationen. Litteratur: Wingqvist, Om svenska representationen i äldre tider t. o. m. riksdagen 1617 (1863). E. Hildebrand, Riksdagar och ständermöten i Sverige under medeltidens sista århundrade (Hist. Tidskr. 1893). Landstingen hade en gång varit medelpunkter för landskapens politiska lif, men med konungadömets växande makt förlorade de alltmera i betydelse, och den börjande centralisationen fick nya lifskraftiga organ i rikets råd, herredagen, räfstetingen o. s. v. I och med konungens inträdande i lagstiftningen och rikslagstiftningens utveck¬ ling förlorade landstingen sin själfständiga lagstiftningsrätt, men det var dock på landsting, som de samlade landskaps¬ lagarna lystes. Detsamma skedde tvifvelsutan med lands¬ lagen, och när denna stadgar, att ingen ny lag skulle gifvas allmogen utan dess »ja och godvilja», har man när¬ mast att tänka på landstinget såsom formen för detta sam¬ tyckes inhämtande. MELL. föreskref fyra ordinarie landsting om året i hvarje lagsaga, men dessa synas flerstädes efter hand ha Landstingen.
