Sida 350
316 Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680). Samhällsklasserna och representationen. $ 40. Rikets ständer. Konung och allmoge betecknade på de gamla lagarnas språk representanterna för det svenska statslifvet. Fram mot midten af 1500-talet började man tala om konung och Rikets ständer. rtkets ständer, såsom den snart naturaliserade benämningen lydde, som Gustaf Vasas tyska rådgifvare förde hit.! Meniga rikets ständer betecknade i början landets in¬ byggare i allmänhet med tanke fäst på de särskilda grup¬ per, hvilka ägnade sig åt något viktigare samhällsarbete. Efter hand inskränktes betydelsen till de klasser, hvilkas medverkan konungen behöfde för statsuppgifternas reali¬ serande och hvilkas mening han därför behöfde inhämta på ett eller annat sätt. Det var sålunda konungen, som själf uppträdde konstituerande, kallande dem han ansåg nödigt och därvid hållande sig än till ett färre antal grupper, de förnämsta ständerna, än till ett större, meniga stän¬ derna. I horgers Till dem hörde i främsta rummet adeln, länge det skap och all- offentliga ståndet i egentlig mening, med dess högsta af¬ mye delning rikets råd. — »Allmogen> i städerna skilde sig mer och mer genom särskild verksamhet, egna lagar och intressen såsom ett borgerskap från allmogen på landet och öfriga samhällsklasser. — Den egentliga allmogen, med hvilken bergsmännen i allmänhet snart sammansmälte, hade slutligen under medeltidens sista århundrade kallats till verksamhet för hela riket och måste sålunda också räknas till rikets ständer i denna mening. Men begreppet fick en ännu större omfattning. De yngre konungasönerna, åt hvilka Gustaf Vasa gifvit offent¬ ! Termen användes i början tämligen obestämdt, t. ex. i arf¬ föreningen 1544: >rikets råd, ridderskap, adel, biskopar, prelater, ständer, städer, meniga rikets inbyggare», men »meniga rikets stän¬ der> blef snart det omfattande begreppet, hvarunder man skilde mellan »högre> och »nidrige>.
