Sida 328
Första lag¬ kommissionen. Allmän värn¬ plikt. 294 Det nya konungadémet pa landslagens grund (1521—1680). och hade redan på riksdagen i Söderköping ämnat bringa saken på tal. I början på 1600-talet tillsattes den första lagkommissionen under nyare tid. Bristande öfverensstäm¬ melse mellan konungen och de kommitterade föranledde, att två förslag utarbetades, det ena i konungens namn, det andra efter en af de förnämsta medarbetarne kalladt det »rosengrenska». Af det förra framlades konunga- och kyrkobalkarna på riksdagen 1609 men mottogos ej med bifall, och därmed förföll saken för den gången. Den upp¬ togs åter längre fram, och från och med 1640 tillsattes den ena lagkommissionen efter den andra utan att dock hinna till något fullbordadt verk före enväldets införande. Under sådana förhållanden dömde man icke blott efter Sveriges lag utan äfven efter Guds lag och naturlagen, icke blott efter gårdsrätten utan äfven efter romersk rätt och kej¬ sarrätt. § 37. Försvarsväsendet. Litteratur: (Frosterus), Inledn. till sy. Krägplagtarenheten TT (1765). Handl. rör. krigsväsendet under Gustaf I:s och Erik XIV:s regering (Hist. Saml. I, II, 1793, 95). Arkiv till upplysn. om sv. krigens och krigsinrättningarnes historia I—TII (1854—61). Handl. ang. det ständ. knektehållet intill k. Karl XI:s tid (HSH. XXXV). C. Adlersparre, Afhandl. om sv. krigsmaktens och krigskonstens tillst. ifrån Gustaf I:s död till Gustaf II Adolfs anträde till regeringen (VHAA. Handl. III). H. Hamilton, Afhandl. om krigsmaktens och krigskonstens tillst. under Gustaf II Adolfs regering (VHAA. Handl. XVII. J. Mankell, Uppgifter om sv. krigsmaktens styrka, samman¬ sättn. och fördeln. sedan slutet af 1500-talet (1865). Th. Wij¬ kander, Öfversikt af sv. krigsförfattningens hist. utveckling från äldre tider till 1733 (1866). O. T. M. Rabenius, Om båtsmanshållet (1851). A. Zettersten, Sv. flottans historia åren 1522—1634 (1890). Jfr Skatteregleringskommittéens utlåt. och förslag med reservationer 1882; Linde, Sveriges finansrätt $$ 215—222 (1887); Odhner, Sv. inre hist. s. 201—217. »Allmogens» plikt att med konungen viirja sitt land eller den allmänna värnplikten var allt framgent lefvande och erkänd. Gång efter annan tog man sin tillflykt till det gamla folkuppbådet; allmogen erbjöd sig liksom förr att gå »man af huse» eller så talrik, som konungen ville, och försök att militäriskt organisera detta landvärn före¬
