Sida 301
Werder-geväret ...
f. 1842 i Tjerepovets (guvern. Novgorod), var sjöofficer, då han vände sig till måleriet. Han blef elev af Petersburgs akademi och vann der en medalj. Efter att hafva besökt Kaukasuslanden begaf han sig 1864 till Paris och blef lärjunge af Gérôme. Derpå deltog han i general Kaufmanns expedition till Turkestan 1867--69, studerade i München 1871--73, reste i Indien 1874--76 (han har skildrat sina färder der i reseskisser, som han skref i början af 1880-talet i samarbete med sin hustru) och var vid rysk-turkiska krigets utbrott (1877) anställd i storfurst Nikolaus' generalstab. Vid öfvergången af Donau blef han svårt sårad. Sedan han tillfrisknat, inträdde han i general Gurkos svit och begaf sig efter vapenstilleståndet till Paris. 1892 bosatte han sig i Moskva. -- I Petersburg hade V. först utställt skildringar från kriget i Turkestan, hvilka nu utgöra en särskild del af museet i Moskva. Dernäst föranstaltade han vid 1880 års början en stor utställning i Paris, der hans taflor väckte mycket uppseende genom gripande naturalism och liflig framställning. De utgjordes dels af krigsscener från Turkestan och Balkankriget, dels af landskap och folklifsbilder från Indien, Tibet och Kasjmir samt från Himalajabergen. Sedan upprepades dylika utställningar i flere af Europas förnämsta städer, och 1887 på våren egde en sådan rum äfven i Stockholm. V. är en färgvirtuos, som med mycken talang behandlat ämnen af alla slag, hvilka han framställt med hänsynslös sanningssträfvan, utan all försköning och utan tanke på något slags komposition. Hvad som först frapperar är hans skildring af döden i all sin ohygglighet under kriget, med tydlig tendens att väcka afsky för dess massmord, såsom i skildringar från Plevna och Sjipkapasset, Stupade, med rader af nakna lik på ett vidsträckt fält, och Skobelev efter slaget vid Sjenova, likaså afrättningar, såsom Det indiska upprorets undertryckande af engelsmännen, Spionen och Nihilistafrättningen. Vidare har han målat landskap, etnografiska figurer och arkitekturbilder från Indien, Orienten och Ryssland, såsom Salomos mur, Perlmoskén i Agra, Kreml m. fl., utförda med utomordentlig virtuositet i stoffbehandlingen och belysningen. Slutligen må nämnas hans landskapsmotiv och historiska vyer från Palestina, mera kuriösa och geografiskt märkliga än tilltalande, hvilka ibland fått till staffage figurer ur Nya testamentet, utan att dock derigenom kunna höja sig till betydelse af religiösa framställningar. Hans s. k. »bibliska» taflor hafva ock på åtskilliga ställen (t. ex. i Wien 1885) väckt anstöt och förargelse. C. R. N.
Werff, Adriaen van der, holländsk målare, f. 1659 i Kralingen vid Rotterdam, lärjunge af Eglon van der Neer, var 1691 och 1692 medlem af styrelsen för målaregillet i Rotterdam. Han inbjöds 1696 till Düsseldorf af kurfursten Johan Vilhelm af Pfalz, som gjorde honom till sin hofmålare och, 1703, till riddare, hvarför W. icke sällan signerat sina taflor med »Chevalier» framför namnet. Han lefde sedan omvexlande i Düsseldorf och Rotterdam samt dog i sistn. stad 1722. -- W. var genom sin lärare, som var elev af Jacob van Loo, arftagare af den akademiska riktningens omsorgsfulla, men glatta målningssätt, hvilket han använde på taflor af jämförelsevis små dimensioner, framställande alla slags ämnen, bibliska, mytologiska, idylliska, porträttgrupper och madonnor. Ehuru enligt vår tids begrepp starkt maniererad, tillfredsställde han fullständigt sin egen tids fordringar och vardt dess favoritmålare. Det kan icke häller förnekas, att han eger mycken skicklighet, men han saknar djupare känsla i uppfattningen. Af hans bilder, hvilka förr voro talrikast representerade i Düsseldorf, finnas för närvarande de flesta (30) i Münchens pinakotek, härstammande från tiden 1687--1716. Bland dem märkas den nämnde kurfurstens och hans gemåls porträtt (1700), 16 bilder ur Kristi och Marias historia, framställningar ur Gamla testamentet (Hagars bortjagande, 1701), idylliska genrebilder (Barnen med fogelburen, 1687) samt en mytologisk tafla (Diana och Kallisto, 1704). Vidare finnas i Dresden 12 arbeten, Herdescen (1689), Lot och hans döttrar (1694), Magdalena (1711), Madonna med Jesusbarnet och den lille Johannes (1715), ännu en gång Hagars bortjagande m. fl. Slutligen finnas verk af honom i Petersburg (11), i Schwerin, Louvre i Paris (7), Amsterdams Rijksmuseum, der en ovanlig bild af honom förekommer, nämligen hans sjelfporträtt i naturlig storlek, i Kassel och Braunschweig m. fl. ställen. -- W:s yngre broder, Pieter van der W., f. 1665, d. i Rotterdam 1721, var hans lärjunge och kopierade ibland hans arbeten. I Sveriges Nationalmuseum är En dam med notbok honom tillskrifven. C. R. N.
Verga, Giovanni, italiensk novellförfattare, f. 1840 i Catania på Sicilien, har väckt uppseende med sina romaner Tigre reale (1875), Primavera (1877), Il come, il quando ed il perché (1882) m. fl. Han beträdde 1880 en ny väg med bondenovellerna La vita dei campi (1880; en berättelse derur är öfversatt i »Italienskt folklif», 1884). Dessa skildringar utmärka sig för ursprunglighet, genialisk framställning och det sydländskt lidelsefulla i konflikterna.
Vergara (Bergara), stad i spanska prov. Guipuzcòa, vid kustfloden Deva. Omkr. 6,000 innev. Der slöt carlistgeneralen Maroto d. 31 Aug. 1839 ett fördrag med regeringen i Madrid (Espartero), hvarigenom inbördeskriget fick ett slut.
1. Wergeland, Nicolai, norsk författare, prest, politiker, föddes d. 9 Nov. 1780 af bondeslägt på gården Verkland i Sogn, efter hvilken han tog sitt namn. Redan som gosse visade han rika anlag och förhjelptes till katedralskolan i Bergen, hvarifrån han utgick som student till Köpenhamn 1799. År 1803 tog han teologisk ämbetsexamen med utmärkelse och erhöll vid universitetet medalj för en teologisk afhandling. Under sin vistelse i Köpenhamn utgaf han berättelsen Haldor Smeks smaa tildragelser. År 1806 utnämndes W. till adjunkt vid Kristianssands lärda skola och skref 1811 afhandlingen Mnemosyne om upprättandet af ett universitet
Källa: Project Runeberg ·
