Sida 581
Violettblindhet ...
52 kort spelas af 3 personer (emot »spelaren» förena sig de två andre), med 13 kort för hvar och en samt med de återstående som talong. Detta ganska invecklade spel utgör på samma gång en förenkling och en utvidgning af l'hombre, med lån från l'hombre-boston (»köp-boston»). Det spelas nästan endast i Sverige, der det ock uppfanns i början af 19:de årh. (omkr. 1810?), på Vira jernbruk i Stockholms län. Se T. Wilson: »Illustrerad spelbok» (1888; den derst. förekommande af handlingen om vira, af H. L. Victorin, är äfven särskildt utgifven, 2:dra uppl. 1891), och H. L. Victorin: »Välspelning i vira» (1890).
Virak (af T. weihrauch, rökverk). Se Olibanum och Rökelse.
Wirballen (P. Wierzbolow), stad i rysk-polska guvern. Suwalki, den närmast tyska gränsen belägna stationen på jernvägslinien Petersburg--Königsberg. Omkr. 3,500 innev.
Wirbel, fors i Donau (se d. o.).
Virchow [virchå], Rudolf Ludwig Karl, tysk läkare och politiker, född d. 13 Okt. 1821 i Schivelbein (Hinterpommern), studerade sedan 1839 vid det för utbildande af militärläkare inrättade Friedrich-Wilhelm-institutet i Berlin och promoverades till med. doktor 1843. Följande året blef han assistent hos obducenten vid Charité-sjukhuset i Berlin, utnämndes 1846 till ord. obducent derstädes, började påsken s. å. hålla mycket besökta föreläsningar i patologisk anatomi och blef 1847 docent vid universitetet i Berlin. Såsom biträde åt ober-medicinalrath Barez sändes V. 1848 att studera den då i Oberschlesien härjande tyfusepidemien. Han utgaf s. å. om densamma ett arbete, i hvilket han icke nöjde sig med att behandla frågan ur uteslutande medicinsk synpunkt, utan han sökte derjämte att klargöra de historiska och ekonomiska omständigheter, som voro skulden till att sjukdomen der rasade så länge och med så stor våldsamhet. Boken blef derför en häftig anklagelseskrift mot det i Preussen herskande systemet. Derigenom blef V. i vidsträckta kretsar bekant såsom utpräglad demokrat, och han var påtänkt till deputerad i Preussens konstituerande församling 1848, men kunde på grund af sin ungdom icke väljas. 1849 kallades han till professor i patologisk anatomi i Würzburg och 1856 till professor i nyssnämnda ämne och i allmän patologi i Berlin, i hvilken egenskap han ännu verkar. På hösten 1859 begaf V. sig till Norge, på dess regerings anmodan, för att i Bergens och Trondhjems stift studera spetälskan. Sedan 1874 är han geheimemedicinalråd. Han är ledamot af en mängd akademier och vetenskapliga samfund, bl. a. af Svenska vetenskapsakademien (1861), Vet. soc. i Upsala (1867), Fysiogr. sällsk. i Lund (1873) och Vitt. hist. o. ant. akad. (1876). -- V:s vetenskapliga bana började vid en tid, då sträfvandet att höja medicinen till rangen af en exakt vetenskap allt kraftigare gjorde sig gällande. Kring Johannes Müller samlade sig i Berlin en skara unga män, af hvilka flere på hvar sitt område skulle komma att verka banbrytande. Jämte denne store biolog utöfvade den berömde klinikern Schönlein ett starkt inflytande på den unge V. Den allmänna anatomien hade genom den af Schleiden och Schwann grundlagda cell-läran tagit ett jättesteg framåt. Ny och lifskraftig, som denna lära var, måste den i grundväsentlig grad gifva sin prägel åt tidens vetenskapliga riktning, och det var, såsom V. sjelf sagt, intet under, att den unga generationen tidigt lärde sig att tänka cellulärt. Den var fast öfvertygad om att ett nytt skede i den medicinska vetenskapens utveckling stod för dörren. Snart fick denna nya skola ett eget organ i »Archiv für pathologische anatomie und physiologie», som under redaktion af Virchow och B. Reinhardt började utgifvas 1847. Redan 1852 dog emellertid Reinhardt, och V. fortsatte derefter ensam utgifvandet af arkivet, som under hans redaktion hunnit till sitt 132:dra bd (1893) och sedan länge intagit den främsta platsen inom den medicinska tidskriftsliteraturen. -- Programmet för denna tidskrift utgör äfven programmet för V:s egen vetenskapliga verksamhet. Det heter der bl. a.: »Den ståndpunkt, som vi ämna intaga, är rätt och slätt en rent naturvetenskaplig. Den praktiska medicinen såsom använd teoretisk, den teoretiska medicinen såsom patologisk fysiologi är det ideal, till hvilket vi, såvidt våra krafter medgifva, skola sträfva. Ehuru vi fullkomligt erkänna den patologiska anatomiens och klinikens berättigande och sjelfständighet, gälla dessa för oss likväl företrädesvis såsom uppslag till nya frågor, hvilkas besvarande tillkommer den patologiska fysiologien. Men emedan dessa frågor till stor del först måste formuleras genom ett mödosamt och omfattande detaljstudium af de företeelser, som möta oss hos lefvande och vid liköppningar, uppställa vi såsom vår tids första och vigtigaste fordran en noggrann och medveten utveckling af anatomiska och kliniska erfarenhetsrön. Ur en sådan empiri må sedan en verklig teori för medicinen småningom utbildas». Det är icke möjligt att här sammanställa ens de vigtigaste af de många betydelsefulla detaljarbeten, för hvilka vetenskapen har V. och hans kraftiga initiativ att tacka. Utgående från dessa, kom han till en allmän teoretisk uppfattning, som varit af genomgripande betydelse för medicinens utveckling under 19:de årh. Han omgestaltade den schleiden-schwannska cell-läran, i det han efter mångsidiga undersökningar 1855 uppställde satsen att hvarje cell uppstår ur en annan cell (»omnis cellula a cellula») -- ett motstycke till Harveys ryktbara sats att allt lefvande uppstår ur ett ägg (»omne vivum ex ovo»). Hvarje cell är i och för sig ett helt, som i sig sjelf upptagit grunden för sitt lif, i sig sjelf bär lagarna för sin tillvaro och i förhållande till den öfriga verlden eger en bestämd sjelfständighet. Kroppen sönderfaller således i otaliga vegetativa lifs- och näringsenheter, af hvilka hvar och en besitter en viss sjelfständighet och en viss sjelfbestämning. Men på denna sjelfständighet och sjelfbestämning utöfva beskaffenheten af näringsmaterialet samt förhållandet till andra lifsoch näringsenheter inflytande. Äfven de sjukliga processerna i kroppen böra derför uppfattas såsom beroende på sjukliga rubbningar
Källa: Project Runeberg ·
