Sida 600
Visa ...
förläggningsort för Gotlands artillerikår (stamtrupp 100 man), hvars ganska storartade kasern fullbordades 1889. Vid riksdagsmannavai till Andra kammaren är V. förenadt med Borgholm till en valkrets. I ecklesiastikt hänseende bildar V. jämte Norra och Södra landsförsamlingen ett pastorat, prebende för stiftets biskop. Stadens vapen är ett hvitt lamm med gyllene gloria, bärande en korsfana, på blå botten.
Till det yttre är V. den mest ålderdomliga stad, som finnes i den skandinaviska norden. När man nalkas staden från sjösidan, gifver den, till följd af sitt läge på den branta strandsluttningen, hvarigenom blicken nästan obehindrad kan öfverfara det hela, en liflig bild af forntida storhet, som förgått, dock utan den dystra prägel af förfall, som är så vanlig för ruinstäder. Ty äfven om den gamla, gråa ringmuren och de många ruinerna af kyrkor och forntida befästningar göra sig mest gällande i täflan, mildras densamma af den lifliga grönskan och de trefna bostäderna. Den öfre delen af staden ligger uppe på bergklinten, från hvilken branta backar och trappor leda till den nedre, större stadsdelen, som är ovanligt rik på goda källor. Gatorna äro krokiga och trånga, torgen små. Stora sträckor, i synnerhet i stadens norra del, äro numera obebyggda och förvandlade till skuggrika parker och promenader, såsom sällskapet D. B. W:s trädgård (»Botaniska trädgården») med Silfverhätteparken och Studentallén (till minne af studentbesöket 1852), Frimurareträdgården, Strandvägen och, söderut, Palissaderna (fordom med pålverk försedda vallar). Nyare byggnader af framstående betydenhet saknas visserligen, om man undantager allmänna läroverkets hus, bygdt af Scholander 1855--59, och det 1893 fullbordade folkskolehuset (efter plan af Isaeus) straxt ö. om staden, men flere af de gamla äro väl bibehållna. Bland dessa märkas flere mycket gamla privatbyggnader, med trappgaflar, tjocka murar och hvalf, uppburna af pelare, bl. a. apotekets hus, ett bland de bäst bibehållna hanseatiska köpmanshusen, sannolikt från 1200-talet, samt framförallt den treskeppiga S:t Maria l. domkyrkan, invigd 1225, »ett af Sveriges betydligaste och vackraste byggnadsverk från medeltiden», ursprungligen uppförd i rundbågsstil, flere gånger om- och tillbyggd, med tre torn, som efter en brand 1744 försedts med mer egendomliga än smakfulla lanternor. Stadens förnämsta märkvärdigheter äro dess ruiner. Den väldiga ringmuren qvarstår ännu till större delen, 3,325 m. lång. 6 till 9 m. hög (den är nedbruten endast vid hamnen), med sina fordom starkt befästa portar, sina 8 sadeltorn och 25 jordfasta torn, af hvilka senare flere äro 20 m. höga, och ansluter sig längst i s. v. till de obetydliga lemningama af slottet Visborg (se d. o.). Den nuvarande ringmuren är bildad genom påbyggnad pä den äldsta, före 1288 uppförda, låga muren, som till sina konturer synes fullständigt rundt om hela staden. Kyrkoruinerna äro 11, nämligen S:t Nikolaus, längst i n., byggd urspr. i rundbågsstil af dominikanmunkar i midten af 1200-talet, fordom den betydligaste bland Visbykyrkorna, med treskeppigt långhus, en härlig ruin af mera än 60 m. längd, med några ännu qvarstående hvalf; S:t Gertrud, de nederländske köpmännens kyrka, straxt s. ö. om Nikolaus, nästan alldeles förstörd; Helgeandskyrkan (troligen från början af 1200-talet), en egendomlig, 25 m. lång, åttkantig byggnad i rundbågsstil, med två våningar, förbundna medelst trappor och med gemensamt kor, det hela ett »unicum» i byggnadsstil; den treskeppiga, troligen i förra hälften af 1200-talet uppförda, 43 m. långa S:t Klemens, äfven i rundbågsstil, med endast yttermurarna qvarstående och med det enda ännu bibehållna vapenhuset på Gotland; S:t Olof, hvaraf blott en del af tornet qvarstår, i Botaniska trädgården; S:t Drotten (»Norra systerkyrkan»), i rundbågsstil från början af 1200-talet, med ett väldigt, fyrkantigt 35,6 m. högt torn; ett par och tjugu steg s. derom S:t Lars (»Södra systerkyrkan»), i österländsk korsform, från midten af 1100-talet, 31,5 m. lång, med ett senare tillbygdt fyrkantigt torn och med egendomliga gallerier i flere afsatser i murarna (i hela Norden finnes ingen kyrka, undantagandes Trondhjems domkyrka, med sådana gallerier); den 57,3 m. långa, treskeppiga, under långhusets södra sidogång med en krypta försedda S:t Katarina, vid Stora torget, gråbrödernas sköna kyrka, hvars lätta hvalfbågar ännu qvarstå på sina smärta pelare, ursprungligen uppförd i rundbågsstil (troligen kort efter 1233, då klostret blef anlagdt), sedermera ändrad till spetsbågsstil; S:t Hans och bredvid denna S:t Peter, hvaraf blott en mursträcka qvarstår, samt n. ö. om staden, några hundra steg från Norderport, S:t Göran, fordom tillhörig S:t Görans hospital och med det tvåskeppiga långhuset byggdt i ren rundbågsstil i midten af 1200-talet, men med koret (hundra år yngre) i blandad spetsbågstil. Icke endast tiden har fullbordat den förstörelse, som krig och vådeld (1400, 1610, 1744) låtit öfvergå V:s byggnadsverk. För enskildes egennytta hafva många murar ramlat, och icke ens det allmänna har stundom tvekat att släppa spekulationen lös på ruinerna: 1783 påbjöd Serafimerordensgillet, att ruinerna skulle på offentlig auktion försäljas med skyldighet för köparen att nedrifva dem och planera marken -- men inga hugade köpare funnos. Under 1800-talet har bland andra Vet.- hist. o. ant. akad. flere gånger tagit sig an ruinerna, och d. 28 Maj 1880 befallde K. M:t nämnda akademi att för framtiden draga försorg om deras vård och underhåll, hvadan de blifvit erkända såsom svenska statens egendom. Riksdagen beviljade 1884 20,000 kr. till vidtagande af sådana arbeten, som kunde hindra förfallet inom de förnämsta kyrkoruinerna.
Närmast omkring staden utbreder sig en kal, ful slättbygd, som dock ej saknar märkliga platser. Straxt s. om staden ligger jernvägsstationshuset och på 2,5 km. afstånd Visborgs kungsladugård. Längre söderut, omkr. 8 km. från V., i närheten af Högklint, ligger det förr prinsessan Eugenie, nu prins Bernadotte tillhöriga Fridhem (se d. o.). Österut från staden träffar man den s. k. Korsbetningen, en liten betesmark, hvilken fått sitt namn af ett ringkors, upprest
Källa: Project Runeberg ·
