Sida 666
Wolf ...
och Judit (1868, Berlins Nationalgalleri) samt dessutom många byster, bl. a. en kolossalbyst af Winckelmann (för Villa Albani i Rom, på uppdrag af konung Ludvig af Bajern). -- 2. Albert W., f. i Neu-Strelitz 1814, började sina studier 1831 i Rauchs atelier. Efter att 1834 hafva varit i Carrara för att utföra figurer till terrasser vid Sanssouci fick han i Berlin ett vidsträckt fält för sin verksamhet inom såväl idealframställningens som porträttskulpturens område. 1866 blef han professor vid konstakademien i Berlin och dog derst. 1892. Bland W:s bästa arbeten må nämnas porträttstaty af grefvinnan Raczynska, såsom Hygiaea (för en springbrunn i Posen), Pallas för en krigare i striden (1853, marmorgrupp på slottsbron i Berlin), De fyra evangelisterna (kolossala terracottafigurer i Neu-Strelitz' slottskyrka), Lejondödaren (bronsgrupp på trappan till Altes museum i Berlin), ryttarestod af konung Ernst August (i Hannover, 1861), De fyra fakulteterna (i terracotta, för universitetet i Königsberg), Fredrik Vilhelm III:s ryttarestaty (1871, i Lustgarten, Berlin), bronsstaty af Fredrik II (1877, i kadettskolan i Lichtenfeld) samt Truppernas intåg i Berlin (relief på Segermonumentets södra sida). -- 3. Friedrich Wilhelm W., f. 1816 i Fehrbellin, d. 1887 i Berlin, studerade bronsgjutning i sistnämnda stad och var särskildt flitig i konstindustriinstitutet samt skickades som dess stipendiat till Paris, der han fullkomnade sig i gjutning hos Soyer. Efter att äfven hafva studerat en tid i München grundlade han i Berlin ett gjuteri, der särskildt en mängd djurfigurer utfördes. Några år senare öfverlemnade han gjuteriet åt en yngre broder och vände sig uteslutande till skulpturen samt utförde dels reliefer, dels monumentalstoder, dels ock grupper af djur, vanligen i lidelsefull upphetsning. Djurframställningen var hans hufvudfack, och han utförde deri många framstående verk. Han kallades derför ock Thierwolff.
Wolff, Moriz, rabbin i Göteborg, född d. 25 Maj 1824 i Meseritz, Preussen, var rabbin i Kulm 1849--57 och blef sistn. år rabbin i Göteborg. Af hans arbeten må nämnas El-Senusi's begriffsentwickelung des muhamedanischen glaubensbekenntnisses (Leipz. 1848), Die philonische philosophie (Leipz. 1849; 2:dra uppl. Göteb. 1858), Muhamedanische eschatologie (Leipz. 1872), Philos ethik i sina hufvudpunkter framstäld (Göteb. 1879) samt en tysk öfvers. af Moses ben Maimons etik (Mose b. Maimuni's acht capitel, Leipz. 1863). Dessutom har han skrifvit en mängd uppsatser i utländska tidskrifter. L. L.
Wolff [oulf], Sir Henry Drummond, engelsk diplomat, född på Malta 1830; var 1852--58 legationssekreterare i Florens och 1858--64 sekreterare hos »Lord high commissioner» på Joniska öarna. 1874 invaldes han i parlamentet, der han tillhörde de konservative, och var 1878 engelsk kommissarie i Öst-Bulgarien vid förberedelserna till denna provins' organisation. 1880 blef han åter ledamot af underhuset, der han då var en af »the fourth party», utnämndes 1885 till envoyé i Konstantinopel, afgick s. å. som engelsk generalkommissarie (»high commissioner») till Egypten och var 1888--91 sändebud hos sjahen af Persien i Teheran. W. anses som en af Englands skickligaste diplomater, hvarom ock de kinkiga uppdragen i Österlandet bära vittne.
Wolff, Adolf, tysk arkitekt, f. i Esslingen 1832, studerade vid polyteknikum i Stuttgart, arbetade sedan vid prof. Breymanns arkitektbyrå derst. och användes af honom vid byggandet af synagogan. Efter dennes död (1859) utförde han byggnaden på eget ansvar och reste sedan i Tyskland, Belgien, Frankrike och Italien. Efter sin återkomst utförde han bangården i Stuttgart (1863--70) och byggde en synagoga i Nürnberg, der han 1872 blef stadsbyggmästare. 1873 fick han motsvarande anställning i Stuttgart och utförde der, utom många stilfulla privathus, äfven flere skolbyggnader samt en ny kyrka i förstaden Heslach, hans förnämsta verk. Äfven i Ulm, Heilbronn och Karlsbad byggde han synagogor, utförda i morisk stil. W. dog i Stuttgart 1885.
Wolff, Julius, tysk skald (af icke-judisk börd), f. i Quedlinburg vid Harz 1834, idkade universitetsstudier i Berlin och förestod, efter förvärfvande af tekniska insigter, en fäderneärfd klädesfabrik till 1869. Sedan han 1869--70 utgifvit »Die Harzzeitung», deltog han såsom landtvärnsofficer i kriget mot Frankrike 1870--71 och bosatte sig derefter i Berlin (Charlottenburg), egnande sig åt poetiskt författareskap. W. är mästare i det lyrisk-folkliga och humoristiska epos. Af sådant slag äro hans arbeten Till Eulenspiegel redivivus (1874; 20,000:de ex. 1888), Der rattenfänger von Hameln. Eine aventiure (1876; 54,000:de ex. 1889; bearbetad för scenen med musik af V. Nessler, 1879), Der wilde jäger (1877; 61,000:de ex. 1891), Tannhäuser (1880; 30,000:de ex. 1891), Lurlei (1886; 33,000:de ex. 1891) och Der fliegende holländer (1892). W. har skrifvit äfven romaner och teaterpjeser, hvilka mottagits ganska gynsamt.
Wolff, Albert, fransk tidningsman af tysk börd, f. i Köln 1835, sattes vid unga år i handelslära i Paris, studerade sedermera vid universitetet i Bonn och skref skämtsamma skildringar, delvis med illustrationer af hans egen hand, hvarefter han försökte sig med noveller och barnböcker (fortfarande på tyska). Anländ till Paris 1857 för att referera årets »Salon», qvarstannade han för alltid i den franska hufvudstaden och var först ett halft år sekreterare åt Alex. Dumas. W. skref sin första tidningsartikel på franska i »Gaulois», uppmärksammades af »Le Figaro's» egare Villemessant och ingick som medarbetare i nämnda tidning samt i »Charivari». Under en följd af år skref han regelbundet i »Le Figaro» och »Événement» krönikor, teater- och konstkritiker, reseskisser m. m. Han tillegnade sig i grund fullblodsparisarnas föreställnings- och uttryckssätt, och hans lediga, blixtrande kåserier stodo högt i kurs. Efter kriget 1870--71 lät W. naturalisera sig i Frankrike. Död 1891. Bland hans i bokform utg. skrifter märkas Mémoires du boulevard (1866), Les deux empereurs (1871)
Källa: Project Runeberg · ·
