Sida 720
Wrede ...
8. Wrede, Fabian Jakob, friherre, militär, vetenskapsman, den föregåendes brorson, son af W. 6, född i Linköping d. 9 Okt. 1802, utnämndes 1817 till underlöjtnant vid Vendes artilleriregemente, genomgick Högre artilleriläroverket på Marieberg 1822–23, blef löjtnant och artilleristabsofficer 1828, och kapten 1831 samt verkade 1834–35 såsom lärare vid ofvannämnda läroverk, för hvilket han 1835 derjämte blef befälhafvare. Han utnämndes till major vid Göta artilleriregemente 1838, chef för artilleristaben 1848, öfverste i artilleriet 1851, generalmajor och inspektör för artilleriet 1854 – hvarefter han s. å. tog afsked från Göta artilleriregemente –, generalfälttygmästare och chef för artilleriet 1857 och generallöjtnant 1867. Sistnämnda år tog han afsked från generalfälttygmästareämbetet och 1875 ur krigstjensten. Vid sidan af sin militära verksamhet upptogs W. af hoftjenstgöring. Så utnämndes han 1834 till adjutant hos Karl XIV Johan, 1836 till tjenstgörande kammarherre hos kronprins Oskar, hvilken som konung 1844 utsåg honom till kabinettskammarherre, kallades 1858 till chef för kronprins Karls stab och blef 1859 Karl XV:s förste adjutant samt var 1861 hans representant vid konung Vilhelm I:s kröning i Königsberg. Han afled i Stockholm d. 22 Maj 1893. – W. var ledamot af Krigsv. akad. (1829), Vet. akad. (1835), Musik. akad. (1837) och Fysiogr. sällsk. i Lund (s. å.), hedersledamot af Vet o. vitt. samh. i Göteborg (1843), Vet. societ. i Upsala (1861) och Örlogsmannasällskapet i Karlskrona (1865) samt ledamot och hedersledamot af åtskilliga utländska vetenskapliga samfund. 1874 kreerades han till hedersdoktor vid Upsala universitet.
Såsom militär var W. mycket intresserad af sitt vapen. Han uppsatte reparationsverkstäderna vid Stockholms artillerigård, ordnade den första skjutskolan för infanteriet (1855) och var ledamot af den komité, som fastställde 1831 års artillerimateriel. Han var ej, som det uppgifves, konstruktör af det af nämnda komité antagna system, utan konstruerade endast de till systemet hörande fordonen. Han konstruerade 1860 års refflade gevär (se Wredes gevär), gjorde åren 1849–50 försök med elektro-magnetiska apparaters användande för att utröna projektilers utgångshastighet, inlade förtjenst om att medelst den metod, som benämnes »sannolika felet» (se Kulbana, sp. 215), beräkna skjutvapnens olika träff-förmåga, införde trådskärmars nyttjande för observation af granatkarteschers krevadhöjd, gjorde försök med undervattenstorpedo och inventerade bl. a. ett instrument för skottställning af gevär vid faktoriet. – Redan i sin tidiga ungdom röjde W. afgjord förkärlek för de matematiska och fysiska vetenskaperna och vann på deras område ett berömdt namn. Hans skrifter, som präglas af ett gediget innehåll och vanligtvis röra något dittills outredt ämne, återfinnas nästan alla i Krigsv. och Vet. akademiernas »Handlingar» samt i den senares »Öfversigt». Af Vet. akad:s »Årsberättelse om framstegen i fysik och kemi» för åren 1839 och 1840 författade W. den fysikaliska afdelningen. Bland hans uppsatser må nämnas Försök att härleda ljusets absorbtion från undulationsteorien (1834), för hvilket han af Vet. akad. 1863 erhöll Letterstedtska priset, Bestämmelse af franska kilogrammens vigt i svenska decimalvigter (1837; tillsammans med H. Selander), Framställning af de hufvudsakligaste föremålen för experimentalfysikens verksamhet under innevarande århundrade (presidietal i Vet. akad. 1847), Att på theoretisk väg bestämma förhållandet mellan vattenångans tryck och temperatur, Om strålande värmes fortplantningshastighet, Något om thermo-elektriciteten, Om kombinerade lifräntors beräknande (1869), Försök att theoretiskt bestämma krutets verkan i kanoner (1871), Note sur le mètre et le kilogramme (1872), Några anmärkningar om minsta qvadratmetoden (1873). År 1838 verkställde han undersökningar angående elektricitetens qvantitet i olika strömmar och 1842 om syrgasens egentliga vigt, utrönte 1843 svafvelsyrans tension, bestämde 1841 kolets atomvigt, konstruerade ett portativt instrument för bestämmande a jordmagnetismens inklination och intensitet (1861), bedömde 1859 justeringsarbetet med rikslikare, afgaf tillsammans med prof. Edlund ett utlåtande om justering af postvigter och decimalvågar i handeln samt om apoteksvigter med nedfälld tunga, konstruerade ett instrument för att vid föreläsningar i optik förtydliga tvänne polariserande ljusvågors inflytande på hvarandra, erhöll i London 1862 pris för en apparat att förtydliga luftens vibration vid ljudets fortplantning äfvensom ljudvågors ömsesidiga inverkan på hvarandra och konstruerade ett nytt spektroskop samt 1862 en ny minimitermometer. (Om W:s vågapparat se d. o.) Han var en ifrig befordrare af decimalsystemets införande i handeln. -- Äfven på annat sätt var W. verksam. Så var han 1845 komiterad med Iggeström, Arrhenius och J. M. Flygare för att bilda ränte- och lifförsäkrings-anstalter i Sverige samt att uppgöra för sådana behöfliga beräkningar och reglementen. (Betänkandet afgafs d. 20 Jan. 1848.) W. uppgjorde nya beräkningsgrunder för statens enke- och pupillkassas pensioner samt var en af stiftarna af lif- och brandförsäkringsbolaget »Skandia». Såsom ledamot af ridderskapet och adeln bevistade han regelbundet ståndsriksdagarna, yttrade sig mera sällan i plenum, men arbetade ganska mycket i utskotten. H. W. W.
9. Wrede, Henrik August Karl Otto, friherre, finsk ämbetsman, ättling i sjette led af den i slägtöfversigten nämnde Karl Henrik W., brorsons sonson till W. 3 och 4, född i Anjala socken d. 3 Maj 1821, blef student 1839, auskultant i Viborgs hofrätt 1844 och vice häradshöfding 1847. Sedan han förestått särskilda domsagor, under en följd af år handhaft sekreteraretjensten i Viborgs läns ständiga egodelningsrätt och såsom guvernörens ombud deltagit i skattläggningen i nämnda län, utnämndes han 1860 till häradshöfding i Kymmene domsaga och blef 1874, vid domsagornas reglering, häradshöfding i Iittis domsaga. W. kallades till
Källa: Project Runeberg ·
