Ord och Bild: 1894

78

edv. alkman.

sin beläsenhet i gamla folksagor för att till fullo förstå och njuta vare sig af Dörren i berget eller af den hemska naturskildring, konstnären kallar I?i i berget. Den förra af dessa bilder är till ämnet fullt jämförlig med Friarne, i den senare får natursceneriet ett mera direkt uttryck. In i berget är helt enkelt en ryslig fantasi öfver norsk fjordnatur. Inbillningen ger bild och lif åt det döda; hon gör det dunkla djupsvart, det dystra hemskt; linier

och föröfver hafva nejdens djupaste skuggor lägrat sig i det trånga passet, dit båten ilar med allt starkare fart; passet krymper samman och blir en grottas svarta öppning, som leder in i bergets skräckfulla innandömen; måsarna skria och segla förbi på onaturligt förstorade vingar; månen är gömd och stjärnorna äro kalla; och när du i din beklämning vill rikta ett ord till båtkarlarna, så äro de förvandlade till stumma, grinande odjur, halft björn och

äSsSS

Svarta äpplm. Akvarell af Gerhard Munthe. Tillhör H. K. H. Prins Eugen.

och konturer, som urtida formationer lagt kors och tvärs och bundit med tyngdlagens fjättrar, löser hon, så att de börja röra sig. Bergets skelett blir ett verkligt skelett, den vittrade stommen af ett jätteväsen, hvars klor ännu efter tusenårig död hota på fjällstupet; skrumpna häxor och lömska gastar hålla utkik på fjälltopparna, och småtrollen sitta på huk som kattor, tysta och lydhöra, men med vidt uppspärrade giriga ögon. Din båt glider nästan ljudlöst fram på ett blåsvart vatten,

halft svin, och själf har du förlorat ditt jag och blifvit en kvinna i blodfläckad dräkt, som i natt skall kväfvas i bergtrollets famntag . . . Sådana äro de skymningsfantasier, till hvilka den norska fjordnaturen jagar upp inbillningen. Ur deras innehåll är sagan född, och i en sådan bild som den skildrade lefva de upp igen.

Äfven i Svarta äpplen är fantasien hemma hos sig och sysslar med en gammal, urgammal väfnad. Myternas världsträd bär frukter, röda och svarta. De