Ord och Bild: 1894

57°

c. a. ossbahr.

burna af officerare. Ett värdigare följe till grafven kunde hjältekonungen ej erhållit, och dessa troféer, hvilkas medförande, såsom vi sett, rådet redan strax efter Gustaf Adolfs död hade planlagt, kom ock hans liktåg att sakna hvarje motstycke.

Ur processionen hade det tyska elementet för öfrigt nu försvunnit och ersatts af svenskar, hvarjämte äfven några af honnörsposterna kommit i andra händer. Så förde Gustaf Stenbock blodfanan och Lennart Torstensson riksbaneret. Efter lifhästen buros insignierna — den röda kjorteln, bruna manteln, strumpebandet och hängsmycket — till engelska Strumpebandsorden, som konungen emottagit i Dirschau den 23 september 1627. Närmast kistan fördes regalierna, nyckeln, buren af Gåbriel Bengtsson Oxenstierna, äpplet af Per Banér i rikskanslerens ställe, spiran af Gyllenhielm, svärdet af Jacob De la Gardie och kronan af Gabriel Gustafsson Oxenstierna.

Kistan, som nu var beklädd med violett sammet och prydd med guldkronor och galoner, stod inuti en annan af engelskt tenn, på hvars lock och sidor riks-och provinsvapen samt inskrifter och emblem voro graverade. Endast på grund af konungens i lifstiden bestämdt uttalade vilja hade man nämligen afstått från tanken att göra kistan af rent silfver.

Närmast efter liket gingo de höga anförvanterna, först Johan Kasimir och hans söner, därefter änkedrottningen, den unga drottningen och pfalzgrefvinnan Katarina.

En half fjerdingsväg utom staden färdades processionen så till fots, och endast änkedrottningen hvilade då och då på en medförd stol; därefter sattes kistan på en sexspänd vagn, och tåget skred långsamt vidare upp emot Brännkyrka, dit det anlände den 21. Följande dag skedde det storartade intåget, då alla, som varit med från Nyköping, jämte de adels-

män, hvilka först infunnit sig i Stockholm, hade att inställa sig redan vid Brännkyrka, medan öfriga deltagare, såsom professorer och studenter från Upsala samt Uplands prästerskap, skulle möta vid Söder tullport, där äfven riks- och pro-vinsstandaren,H. S. K M:tz kyrits,lifhästen och regalierna, de senare i ett särskildt uppslaget Pawelun, voro uppställde. Processionen hade visserligen nu svällt ut till större omfång än vid uttåget från Nyköping, men den följde samma ceremo-niel som där och i Wolgast, med undantag af att provinsstandarens inbördes ordning var något olika.

När tåget kom på fyrahundra stegs afstånd från Södermalm, där 62 eröfrade kanoner voro uppställda, togs kistan af vagnen och bars af 20 adelsmän, hvilka omväxlade trenne gånger. Avantgardet, som bildades utaf tre compagnier af adelns russtjänst och ett compagnie landtryt-tare äfvensom eftertruppen, fyra compagnier af Uplands ryttare, skulle uppställa sig på Rännarebanan; fotfolket, åtta compagnier af Uplands och åtta af Sörmlands knektar, skulle marschera upp på det nya torget vid Munckebron, medan arcklij-folket, som förde de åtta Lützen-kano-nerna, äfvensom de underofficerare och soldater, som buro troféerna, skulle stanna bredvid vägen, där processionen skred fram, och sedan fortsätta till Brunckeberg och där uppställa sig. Vid framkomsten till kyrkan fingo djäknarne, studenterna och prästerna ordna sig utanför porten, och där stannade ock, vid båren, H. Sal. K. M:tz kyrits, lifhästen och alla vapen-hästarne, medan samtliga fanor fördes in med processionen i kyrkan och uppställdes i koret, blodfanan öfver ingången till grafven. Regalierna och Strumpebandsordens insignier höllos under ceremonien af rådsherrarne och nedlades därefter på ett bord i kyrkan.

Sedan alla sålunda samlats i kyrkan,