Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar

Reduktions¬ stadgan 1655. 362 Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680). förinnan blifvit kronan afhändt skulle hvarken nu eller i framtiden klandras. Med denna tidsgräns beslöts först och främst att inom s. k. omistande orter, på hvilka en inte¬ rimistisk förteckning uppgjordes,! eller sådana, som för hofvets, krigsmaktens och bergverkens underhåll voro nöd¬ vändiga, alla donerade gods skulle återlämnas samt kronan äga rätt att återlösa pante- och köpegods. Alla allodiala donationer efter nämnda tidpunkt skulle förvandlas till Norrköpings besluts-gods samt expektanser afskaffas. Där¬ jämte beslöts, på grund af en senare framställning från konungen, att förutom de omistande orterna en fjärdedel af de gods, som adeln sedan förstnämnda tidpunkt erhållit som donation, skulle återgifvas. Men som detta ej genast kunde ske, förklarade sig adeln i stället villig att under tre års tid betala en fjärdepart af de donerade godsens räntor, tills rann¬ sakning hunne ske och saken bringas till slut på nästa riksdag.? Det var med anledning af sistnämnda punkter, som 1655 års reduktion fick namnet fjärdepartsräfsten. En särskild reduktionsstadga utfärdades af konungen med rikets ständers samtycke (*5/, 1655) for att linda till efterrättelse vid tillämpningen. TI afseende på köpegodsen förbehöll sig K. Maj:t rätten att, om de skulle säljas och »nästa skyllmän efter lagen» ej ville köpa dem, såsom »hafvande byrdsritien» till sidana gods vara nirmast till deras inlösen under kronan igen, hvarigenom visserligen dessa gods skildes från adelns öfriga arfvegods, men i öfrigt förklarades köpegodsen som adelns »fasta arf och frälse». Inga kronogods skulle vidare få abalieneras allo¬ dialiter utan, om rikets höga nöd så fordrade, endast för¬ pantas eller säljas på Norrköpingsbesluts-villkor, och vid dispositionen öfver kronans immediate och enskilda gods skulle hädanefter som rättesnöre gälla Sveriges lag, »men enkannerligen» Norrköpings beslut, »denna förordning» samt »fäderneslandets välfärd och nytta». Af de hemfallande ! Man kunde häri se ett slags förklaring på hvad som hädan¬ efter skulle utgéra »Uppsala éd>. ? Denna bestämmelse inrycktes i beslutet i stället för adelns yrkande, att reduktionsbestämmelserna skulle förklaras för en >evig¬ varande förordning>.