Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar

410 Det karolinska enväldet. stycken från »rådsämbetet och dess sysslor»; åtta andra fingo ingå i det nya rådet. Men detta hade såsom sådant icke längre någon betydelse;! konungen radgjorde i all¬ mänhet med en godtyckligt bildad konselj, och endast så¬ som Jjustitierevision bibehöllo de kungliga råden någon samfäld verksamhet. Åt detsamma öfverläts dock led¬ ningen af förmyndarregeringen för Karl XII. Sistnämnde konung, på en gång inskränkt ensidig och skarpt följdriktig, dessutom hänsynslös och utan fruktan, visade ofta i sin regering tycket af en djärf nyskapare. Han snart sagdt invigde densamma med en förändring, som gällde rådet, i det den sista dec. 1697 de båda kansli¬ råden och statssekreterarne Piper och Polus med bibehål¬ De första lande af sina förra ämbeten under namn af statsråd togo statsråden. plats bland de kungl. råden. De blefvo sålunda föredra¬ gande ministrar men på samma gång iklädda rikets högsta värdighet. Det var en konsekvens, länge förberedd, af den gångna tidens utveckling, som bärmed drogs. Om det kungl. rådets förhållande till kollegierna, se nästa paragraf. REG Hela betydelselösheten i rådets ställning visade sig, ne när Karl XII år 1700 lämnade Sverige för att ej på femton " år dit Aterviinda.2? Fordom hade det under konungs från¬ varo haft ledningen af regeringen hemma. Nu icke blott förbehöll sig Karl XII afgöranderätten i alla viktigare frågor, utan han utstyckade i öfrigt regeringen i Sverige mellan de olika ämbetsverken. Endast justitierevisionen uppdrogs åt ett antal kungl. råd, och blott i utomordentliga fall skulle detsamma i sin helhet taga något initiativ (förordn. 13/, 1700). Men under konungens opåräknadt långa från¬ varo gjorde sig radsinstitutionens gamla betydelse af sig själft gällande. Det var icke nog med att den for ett till¬ ' I Karl XI:s testamente bestämdes antalet till högst 20. Uti rådet skulle alltid vara presidenterna i hofrätterna och kollegierna, öfverste marskalken, öfverståthållaren och generalguvernörerna. ? Jfr Malmström, Om riksstyrelsen under de första tio åren af Karl XII:s frånvaro.