Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar

$ 53." Grundlagarna. 433 ofrälse stånden, liksom riddarhusordningen för adeln, an¬ slöto sig vidare till de egentliga grundlagarna såsom supp¬ lerande stadgar.! Valakterna. Valakten d. 21 febr. 1719. ”Tronen måste otvifvelaktigt efter Karl XII:s död betraktas som ledig och rikets ständer sålunda »vara stadda i en laglig och fullkomlig frihet» att välja sin öfverhet. Ulrika Eleonora hade visser¬ ligen i början gjort gällande en annan uppfattning och förmått rådet, liksom, villkorligt, äfven krigsbefälet, att erkänna henne som drottning. Men enväldets tilltänkta suc¬ cessionsordning hade aldrig blifvit utfärdad, och den i 1683 års riksdagsbeslut samt i Karl XI:s testamente såsom huf¬ vudurkund för arfsrätten åberopade Norrköpings arfförening gällde säkerligen endast den konunga- eller furstedotter, som »äldst och oförsedd» var.? Ulrika Eleonora måste af¬ säga sig sina anspråk i ett bref af d. 20 jan. 1719, ställd till rikets ständer, hvilka likväl utan att dessförinnan taga kännedom om detsamma i ett högtidligt sammanträde på riddarhuset den 23 jan. utkorade prinsessan till regerande drottning. Själfva valakten, liksom regeringsform och konungaförsäkran, utarbetades uti ett utskott af de tre högre stånden och daterades samma dag som dessa eller d. 21 febr. Den inleddes med en utredning af arfsrätten enligt Sveriges lagar, fastställde tronföljden, med åbero¬ pande af 1650 års riksdagsbeslut, samt förfaringssättet vid konungaättens utslocknande, men innehöll dessutom dels en förklaring om enväldets afskaffande och tronens för¬ verkande i händelse af försök att återinföra detsamma, äfvensom den s. k. suveränitetseden, dels ett gillande af ! Begreppen voro ännu sväfvande. I skriften »Svea rikes sty¬ relse efter grundlagarne» (1768) räknas som sådana valakter och riksdagsbeslut, konungaeden och alia försäkringar, regeringsformen och riksdagsordningen »med alla de stadgar, reskripter och férord¬ ningar, som i någon måtto ang& riksstyrelsen», alla religionsstadgar samt alla ståndsprivilegier. Jfr stadfästelsen på allm. lagen, hvari valakten, försäkringen, regeringsformen och riksdagsbesluten räknas som fundamental lag. ? Jfr ofvan s. 242, samt Silvius Påminnelser och Boéthius, Om uppkomsten af frihetstidens grundlagar, Hist. Tidskr. 1891. Hildebrand, E. Sv. statsforfattningens hist. utveckling. 28 Valakten 31), Wa1Qs