Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar

498 Det konstitutionella statsskickets brytningstid. Men med dessa undantag blef fullständig tryckfrihet med¬ gifven, och alla allmänna handlingar skulle få tryckas, icke blott rättegångsakter! utan äfven rikets råds vote¬ ringar, betänkanden och förklaringar, K. M:ts och ämbets¬ verks utslag, resolutioner o. s. v., samt riksdagsprotokoll och riksdagshandlingar: allt under laga ansvar. Boktryckaren skulle utsätta sitt namn samt tryckort. och tryckår, likaså författarenamn. Ville författaren vara okänd, skulle boktryckaren taga bevis om hans författar¬ skap eller själf stånda ansvar. Af allt tryck skulle exem¬ plar lämnas till kanslikollegium, riksarkivet och k. biblio¬ teket samt de tre universitetsbiblioteken i Uppsala, Lund och Abo. Åtal kunde väckas vid vederbörlig domstol af justitie¬ kanslern eller allmän åklagare och enskild man. TI fråga om öfverträdelser åberopades allmänna lagen eller särskilda bötesbestämmelser.? Tryckfrihetsförordningen blef den senare frihetstidens mest betydande produkt på den politiska lagstiftningens område. Man begagnade sig af de nyvunna rättigheterna med en ifver, som väckte vederbörandes oro. Redan d. 2 mars 1767 utkom en kungörelse och varning till förekom¬ Förordningen mande uf sanningslösa ryktens utspridande, etaka omdömen 73 1767. om allmänna författningar och vrånga berättelser om stän¬ dernas åtgöranden. Beléningar utsattes för angifvare, hvarjämte vederbörande uppmanades att efterspana de brottsliga. Förordningen blef dock vid följande riksdag åter upphäfd. Det nya rådet vägrade att utlämna både sina egna protokoll och konungens diktamina, och stän¬ derna sökte vid de sista riksdagarna att draga tryckfrihets¬ mål från de ordinarie domstolarna under sin egen dom¬ värjo. Men detta oaktadt blef den frigifna politiska ! Därtill hade tillstånd redan tidigare (1735 och 1738) gifvits. ? Straffen voro i allmänhet bestämda till béter. Lastande och förklenande omdömen mot konungen, konungahuset eller rikets råd straffades efter allmän lag, mot ständerna med dödsstraff eller annan svår kroppsplikt.