Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar

§ 58. Ståndstvisterna under frihetstiden. 509 torde de ofrälse själfva ej varit mogna för deras realise¬ rande eller för någon allmän privilegieutjämning. Talet om odalprivilegier dog mer och mer bort. Man torde bland präster och borgare fruktat för sin egen gynnade undan tagsställning och för den makttillväxt allmogen genom sådana skulle få, helst detta stånd under riksdagen fram¬ trädde mer och mer obändigt med yrkande på full politisk likställighet. De två förstnämnda stånden nöjde sig med den seger, som efter ett halft års tvister vunnits öfver adeln i fråga om konungaförsäkran,! och trodde sig där¬ igenom ha ryckt till sig det förnämsta segerpriset, rätten till statens högre ämbeten, trots den förklaring, som åt¬ följde försäkringen, att intet stånds privilegier genom den¬ samma rubbats. Rådsprotokollet d. 1 maj 1770 gaf sekreta sekreta depu¬ deputationen anledning till ett särskildt memorial RN EE veg frihetstidens sista stunder — det var d. 27 juli 1772. Här 7 """ frambölls de ofrälses rätt med den motivering, att »naturens herre icke bundit alla snillegåfvor vid anor och adlig börd>, samt förklarades utan omsvep, att den nionde paragrafen uti KF. i sin ändrade form innefattade den fulla säkerhet i framtiden, hvarvid alla sig kunde trygga, som i befordrings¬ vägen »ärnade gagna sig och riket», på samma gång man gaf den sinnrika förklaringen af ordet ock i adelsprivi¬ legiernas $ 2 (vi vilja ock riksens råd . . . låta . . . besätta med .”'. . ridderskapet och adeln»), att K. M:t i sådana fall äfven ville higkomma adeln,? samt hemstiillde om en sir¬ skild kungörelse, i hvilken rådets nämnda åtgärd borde förklaras för ett ofrälsemän vanhedrande lagstridigt steg, som alldeles ogillades, upphäfdes och förkastades. Adelsprivi¬ ! Konungen fick lofva 1) att vid utnämningar endast afse skick¬ lighet och förtjänst, icke gunst, karakter, stånd och anseende; 2) att instämma med riksens ständer (samtliga uteslutet); 3) att hålla stän¬ derna vid de privilegier, som de ägde eller framdeles kunde få samt att resolutionerna för hvarje stånd skulle utan förtydning verkställas (icke blott mellan riksdagar); 4) städernas privilegier garanterades på det kraftigaste mot allt intrång och 5) allmogen betryggades vid äganderätten till sin skattejord eller vid sin åborätt, inga krono¬ skatteräntor skulle bortbytas, adelsprivilegiernas $ 23 dock oförkränkt. ? Samma tolkning förekommer äfven i stridsskrifterna från dessa år.