Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar

§ 65. Statshvalfningen 1809 och de nya grundlagarna. 587 redan innan mars månads slut utarbetandet af förslag till vissa författningsändringar. Att sådana voro nödvändiga, torde de flesta insett; om deras omfång, liksom om sättet för deras vidtagande, voro åter åsikterna delade. En kom mitté tillsattes för att utarbeta ändringsförslagen; själfva redaktionen uppdrogs åt landshöfding af Håkansson, hvil ken också snart hade ett utkast till regeringsform färdigt! (det s. k. Håkanssonska förslaget), som därefter af några tillkallade personer granskades. Meningen synes nu ha varit den, att sedan ständerna antagit Gustaf IV Adolfs tronafsägelse, hertig Karl i kraft af sin arfsrätt skulle erkännas som konung, hvarpå den nya regeringsformen med acklamation skulle antagas. Sist nämnda om Gustaf III:s tid påminnande tillvägagående modifierades dock snart därhän, att ständerna skulle äga rätt att afslå regeringsformen, i hvilket fall de gustavi anska grundlagarna kvarstode i gällande kraft. Denna plan måste emellertid, så snart ständerna sam manträdt, öfvergifvas. Sedan Gustaf IV Adolfs ovillkorliga afsiigelse, dat. d. 29 mars, inkommit, ändrades planen där hän, att, sedan ständerna antagit afsägelsen, hertigen skulle bestiga tronen samt åt de förra öfverlämna utarbetandet af författningen, som sedan af honom skulle sanktioneras. Men icke ens detta förslag kunde genomdrifvas. På rid darhuset uttalades kraftigast den mening (8 maj), hvilken slutligen gjorde sig gällande och som gick därpå ut, att det var ständerna det tillkomme att, innan någon annan konung erkändes, utarbeta den nya grundlagen, hvilken hertigen-riksföreståndaren för sin del endast skulle äga att antaga eller förkasta. Skedde det senare, frånträdde han därmed för egen räkning tanken på Sveriges krona. En liknande uppfattning gjorde sig gällande i borgar ståndet. Hertig Karl måste foga sig efter denna stånd punkt. Den 10 maj 1809 förklarades Gustaf IV Adolfs ättlinie kronan förlustig; hertigen öfverlät åt ständerna hela författningsverket och förklarade sig villig att under tiden föra regeringen för att sedan yttra sig, huruvida han ' Tr. hos Naumann, Tidskr. for lagstiftning etc. 1872, s. 257, 340.