Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar

656 Det konstitutionella statsskicket efter 1809. friade; borgarståndet afsade sig (5/;) lösningsrätt enligt privilegier, då någon af annat stånd tillhandlade sig fastig¬ het eller jord i stad. Men bondeståndet yrkade på ute¬ slutande af $ 114 RF. samt på all jords lika beskattning, längre fram på nödiga jämkningar i de andra ståndens privilegier. Huru allmogen ställde denna fråga i samband med regeringsformens underskrifvande af dess talman och huru dess motstånd bröts, är forut niimndt (s. 589). Konun¬ gen sökte enskildt medla genom en hemställan till de tre högre ståndens talmän, huruvida icke under krigs¬ tid en jämkning af de privilegierades undantagsförmåner borde äga rum. Adeln förklarade sig emellertid med an¬ ledning däraf icke vilja upptaga frågan om ytterligare jämkningar, förrän RF. underskrifvits, och företog också den¬ samma först d. 28 juni. Den åtog sig då bl. a. inkvartering i likhet med krono och skatte för all frälsejord, för rå- och rörs- och likställda hemman deltagande i kronoskjuts till hälften mot krono och skatte och för vanliga frälsehemman lika med krono och skatte, allt under krigstid, likaså in¬ kvarteringsskyldighet för adliga husägare i stad.! Präste¬ ståndet åtog sig onera för stadsegendomar, som tillhörde ecklesiastika personer, utan att af dem bebos, vidare del¬ tagande i kronoskjuts under krigstid till hälften mot krono och skatte, inkvarteringsskyldighet samt en extra krigs¬ hjälp under krigstider, medgaf frihet från tionde af ny¬ odlingar under dem förunnade frihetsår, samt förklarade sig villigt att medverka till en prästerlig lönereglering. Borgarståndet medgaft (5/,) stadsjords deltagande i krono¬ skjuts under krigstid till hälften mot krono och skatte. K. kungörelsen Om de gjorda jämkningarna utkom en k. kungörelse d. 6/, 1810. 6 april 1810, i hvilken äfven upptogs bondestandets af¬ sägelse af sin uteslutande rätt att besitta bergsmans¬ hemman. ' Enl. adelns förklaring vid riksdagen 1823 gällde denna skyl¬ dighet icke blott inkvartering utan äfven andra, stadsfastigheter åliggande onera. Adeln uppställde emellertid 1809 som villkor för detta åtagande, »att idkande af all borgerlig näring emot åtagande af däremot svarande borgerlig tunga måtte blifva en rättighet för alla medborgareklasser.»