Sida 732
Notblomster ...
tonsättarna ännu i 15:de årh. Runda nothufvud utträngde först i 18:de årh. de fyrkantiga. De nu brukliga not värdena äro: dubbel helnot l. brevis ([not]), helnot ([not]), halfnot ([not]), fjerdedei ([not]), åttondel ([not]) sextondel ([not]), trettitvåendel ([not]), sextifjerdedel ([not]). A. L.
Notera (Lat. notare), anteckna, uppskrifva; bokföra. -- Notering, handelst., varors eller värdepappers för dagen gällande pris å börsen.
Notgräs (notblomster), folknamnet på Lobelia Dortmanna. Se Lobelia.
Nothnagel, Hermann, tysk läkare, f. 1841, med. doktor 1863, blef professor i Freiburg 1872, i Jena 1874 och i Wien 1882. N. har utom en stor mängd smärre afhandlingar utgifvit Handbuch der arzneimittellehre (1870; flere uppl.), Topische diagnostik der gehirnkrankheiten (1879) och Beiträge zur physiologie und pathologie des darmes (1884) samt är medredaktör i »Zeitschrift für klinische medicin».
Nothomb [nåtå'ng], Jean Baptiste, baron, belgisk statsman, f. 1805, blef 1826 juris doktor vid universitetet i Liége och arbetade derefter i »Courrier des Pays-Bas», det belgiska liberala partiets förnämsta organ, samt bidrog kraftigt till belgiska revolutionen 1830. Efter revolutionens seger blef han konstitutionsutskottets sekreterare och invaldes i nationalkongressen (Okt. 1830), der han vann stort inflytande och blef en af ledarna för det doktrinära partiet, som arbetade för den konstitutionella monarkien. I Febr. 1831 blef han generalsekreterare för utrikes ärenden och tog såsom sådan en vigtig andel i underhandlingarna med konferensen i London, hvilka ledde till Leopolds af Koburg val till Belgiens konung. I Jan. 1837 utnämndes N. till minister för de allmänna arbetena och inlade såsom sådan de största förtjenster om byggandet af jernvägar och kanaler. Han var 1840--41 Belgiens sändebud vid tyska förbundsdagen i Frankfurt, 1841--43 inrikesminister och derefter konseljpresident för ett katolskt-liberalt kabinett, som störtades 1845. Den 8 Sept. 1845 utnämndes han till sändebud i Berlin, hvilken vigtiga plats kan bibehöll ända till sin död, 1881. Leopold I utnämnde honom 1852 till baron. N. var utmärkt som parlamentstalare och diplomat samt vann stort anseende äfven såsom historisk författare genom Essai historique et politique sur la révolution belge (1833) E. W.
Nothosaurus, paleont., fossilt ödleslägte af sauropterygiernas ordning, utmärkt genom lång hals och litet hufvud med mycket stora tinninghål. Det förekommer hufvudsakligen i Tysklands trias. B. L-n.
Notificera (Lat. notificare), tillkännagifva, kungöra, meddela en underrättelse på formenligt sätt. Subst. Notifikation.
Notis (Fr. notice), kännedom; underrättelse; smärre redogörelse; kort tidningsmeddelande om någon nyhet eller händelse for dagen. -- Notisbok, anteckningsbok.
Notitia dignitatum (Lat., »upplysning om ämbeten»), den något förkortade titeln på ett slags statskalender eller officiel förteckning öfver civila, militära och hofämbeten i det romerska riket, hvilken utarbetades vid bysantinska hofvet i slutet af 4:de årh. e. Kr.
Notker Balbulus, munk och lärare vid klosterskolan i S:t Gallen, f. inemot 840, d. 912, vann sin största ryktbarhet som diktare och kompositör af seqvenser (jubelsånger, hvilka följde på mässans halleluja). Äfven antifonien Media in vita in morte sumus (urbilden till Sv. psalmbokens n:r 26: »Vi på jorden lefva här, under döden fångne») lär vara af N. Vidare författade han Martyrologium och måhända äfven en Notatio öfver den hel. skrifts uttolkare.
Notker Labeo (N. Teutonicus), den berömdaste af lärarna vid klosterskolan i S:t Galen, d. 1022, företog sig att till lärjungarnas bättre upplysning i latinet öfversatta till tyska från latin åtskilliga arbeten af romerska och grekiska auktorer, hvarjämte han likaledes verkställde öfversättningar af teologiskt innehåll såsom af psaltaren, med Augustinus' förklaring, Jobs bok och Gregorius den stores utläggning af densamma (»Moralia»). Af de öfversättningar N. sjelf (i ett bref till biskop Hugo af Sitten) säger sig hafva gjort äro, förutom de teologiska, i behåll Boëtius' »De consolatione», Aristoteles' kategorier och hermenevtik samt de två första böckerna af Capellas »Satiricon». Det språkliga material af alemannisk dialekt, som ur N:s skrifter kommit nutiden till godo, har varit af särdeles stor vigt för studiet af fornhögtyskan.
Noto, stad uti italienska provinsen Siracusa (Sicilien), nära östra kusten. 15,925 innev. (1881). Biskopssäte. Efter jordbäfningen 1693, som förstörde den gamla staden, N. vecchio l. N. vetere (forntidens Neeton l. Netum), af hvilken ruiner ännu finnas, flyttades staden. Den har ett modernt utseende, med många vackra byggnader, tillhörande ortens aristokrati. Under medeltiden var N. ganska betydande och gaf sitt namn åt ett af öns tre landskap, Val di Noto. 1837--61 var det provinsens hufvudstad i st. f. Siracusa.
Notonecta. Se Hårfotslägtet.
Notorisk (af Lat. notus, känd), allmänt bekant, känd och vittnad, uppenbar.
Notos. Se Auster.
Notplan, detsamma som liniesystem (se d. o.).
Notre Dame [nå'tör da'm], fransk benämning på Jungfru Maria (»vår fru»); namn på flere åt henne helgade kyrkor, t. ex. N. D. i Paris. Se Madonna och Maria.
Notsjö, glasbruk i Urdiala socken, Tavastehus län, Finland, anlades 1795 och hade 1884 en tillverkning för omkr. 210,000 mark. Nuv. egaren är T. Costiander. A. G. F.
Notslanga. Se Fältskyttet.
Notsystem, musikt., sammanfattningen af alla de musikaliska skriftecknen (se Noter); äfven detsamma som liniesystem (se d. o.).
Nottalje-ketting, sjöv., en straxt ofvan vattenytan på hvardera sidan af rodrets akterkant fäst kort ketting. Den ena änden fästes vanligtvis i en från rodret utgående jernarm; i den andra insplitsas eller inhugges den s. k.
Källa: Project Runeberg ·
