Sida 477
Amfibier, Amphibia, Groddjur
från den sammantryckta, kraftiga stjärten. Larven, som är utrustad med hornkäkar och en lång, i spiral upprullad tarmkanal, lifnär sig af multnande växtdelar, slam, döda smådjur o. s. v. Småningom utvecklas extremiteterna, men under hela larvtiden ligga de främre dolda i gälhåligheten (fig. 3 f). Vid metamorfosen krymper svansen ihop (d. v. s. dess beståndsdelar resorberas), tänder utvecklas, den lilla munnen blir större o. s. v.: det lilla groddjuret lämnar vattnet och lefver därefter i mer eller mindre förhärskande grad som landdjur (fig. 3 g, h).
Medan detta är det hos flertalet groddjur vanliga förloppet vid utvecklingen, modifieras detsamma ej oväsentligt genom olika arter af yngelvård, som förekomma hos vissa groddjur och af hvilka några omnämnas i det följande.
Att den mycket specialiserade organisation, som utmärker groddjuren, varit mäktig en ganska hög grad af tillpassning, framgår redan däraf, att man för närvarande känner omkr. 900 olika arter; hvarje af de större grupperna innehåller jord-, träd-, vatten- och gräfvarformer.
Öfversikt öfver de viktigare afdelningarna:
Underordn. I. Aglossa, de tunglösa groddjuren. " II. Phaneroglossa, tung-groddjuren. Fam. 1. Discoglossidæ, unker. " 2. Pelobatidæ, lökgrodor. " 3. Bufonidæ, paddor. " 4. Hylidæ, löfgrodor. " 5. Ranidæ, egentliga grodor.
De tunglösa groddjuren, som i en del organisationsförhållanden äro ursprungligare än öfriga groddjur, igenkännas därpå, att tungan saknas samt att örontrumpeterna mynna ut gemensamt i svalget. Den mest bekanta bland de få hithörande formerna är Pipa americana, surinampaddan (se pl. 2): kroppen bred, platt; hufvudet tillspetsadt framåt; frambenens tår i spetsen försedda med fyra stjärnformigt ställda hudbihang; baktår med simhud; inga tänder; längd till 20 cm. Djuret, hvars hemland är Guyana och Brasilien, lefver uteslutande i vatten. Vid parningen utstjälpes honans kloak och sträckes upp mot ryggen, hvarest de utträdande äggen fördelas med hannens tillhjälp; för hvarje ägg bildas i huden en liten grop, som tillslutes medelst ett lock; i dessa gropar utvecklas ägget, och i dem genomgå larverna hela sin metamorfos, så att de framkomma ur dem som fullbildade groddjur. -- Xenopus samt ett annat i Afrika lefvande släkte skilja sig från alla andra groddjur därigenom, att de hafva klor på de tre inre tårna å bakbenen.
Alla till underordn. Phaneroglossa hörande groddjur hafva tunga.
Fam. Discoglossidæ, unker. Tungan har formen af en rundad skifva, fastväxt med hela undre sidan. Mellan- och öfverkäken samt gommen äro försedda med tänder. Korta refben finnas. De få medlemmarna af denna familj äro spridda öfver Europa, norra Amerika och norra Asien; ett släkte lefver på New Zealand. Till familjen hör klockgrodan, Bombinator igneus: kroppen ofvan tätt besatt med vårtor; ingen trumhåla; framtårna skilda och baktårna förenade genom hel simhud; färgen ofvan gråbrun eller olivgrön, under blå med röda fläckar; längd 37 mm. Klockgrodan förekommer i Tyskland, Österrike och Ryssland; till Danmark och Skåne blef den införd af danske rikshofmästaren Peder Oxe (d. 1575), hvarför den i Danmark äfven kallas "Peder Oxes frö" (da. frö = groda). Större delen af året vistas den i vatten, men anträffas om hösten ofta uppe på land, där den hoppar omkring med långa skutt. Dess läte liknar en dof, aflägsen klockringning. -- Barnmorskegrodan, Alytes obstetricans (se pl. 2), kännetecknas af sin undersätsiga kropp, kraftiga lemmar och korta bakfötter med tjock, half simhud mellan tårna. Längden blir omkr. 35 mm. Djuret förekommer i västra Europa. Vid parningen lindar hannen de slemsnören, genom hvilka äggen äro förenade, omkring sina bakben, hvarefter han gräfver ned sig i jorden. Efter omkr. 3 veckor äro larverna färdiga att krypa ur äggen, och hannen begifver sig då med äggen till något vatten, där han afsätter äggen för att låta larverna utveckla sig.
Fam. Pelobatidæ, lökgrodor, skiljes från föregående bl. a. därigenom, att tungan är fäst endast med framändan och att bröstbenet är annorlunda byggdt. Af de öfver skilda delar af jorden spridda medlemmarna af denna familj förekommer hos oss blott lökgrodan, Pelobates fuscus. Trumhåla saknas, de bakre tårna äro försedda med hel simhud. Vid innersta baktåns rot finnes en hård, linsformig knöl. Kroppen är ofvan betäckt med glesa vårtor. Hela habitus är paddlik. Färgen är ofvan grå, marmorerad, under hvitgul (hannen) eller gråspräcklig (honan). Kroppslängden kan uppgå till 6 cm. Lökgrodan förekommer i mellersta Europa och Persien, hos oss i Skåne och på Gottland. Som den om dagen håller sig nedgräfd i sanden och är i rörelse endast om natten, anträffas den jämförelsevis sällan. Då djuret ofredas, afsöndrar det ur hudkörtlarna en vätska, som har en stark hvitlöksliknande lukt. Bland alla våra stjärtlösa amfibier har denna art de största larverna: de uppnå en längd af 10 cm. och äro således större än det utbildade djuret.
Fam. Bufonidæ, paddor: tänder saknas fullständigt (utom hos ett släkte); inga refben; lemmarna korta och starka; hud tjock och vårtig. Arter tillhörande denna familj förekomma öfver hela världen, utom i de kallare trakterna. Det öfvervägande antalet är landdjur och gräfvande. Släktet Bufo, paddsläktet, af hvilket man känner öfver 100 arter, är i Sverige företrädt af tre arter; dessa hafva tydlig trumhinna, mycket stora öronkörtlar, baktårna med stark, urringad simhud, mycket vårtig hud och en stor knöl bakom ögonen. De ifrågavarande tre arterna kunna åtskiljas på följande sätt:
I. Baktårna med half simhud. a. Trumhinnan mindre tydlig. Knölen bakom ögonen njurlik. Färgvarierande: ofvan gråbrun med mörkare vårtor, under hvit med mörka fläckar. Längd 13 cm.
1. Vanliga paddan, B. vulgaris.
b. Trumhinnan tydlig. Knölen bakom ögonen aflångt äggformig. Ofvan grön med hvita teckningar, under hvit med mörka fläckar. Längd 7 cm.
2. Grönfläckiga paddan, B. variabilis (se pl. 2).
Tryckt den 17/11 03
1 b. 27
Källa: Project Runeberg ·
