Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar

§ 30. Unionen med Polen. Brytningen 1594—99. 285 genomträngdes i det hela af en anda, som väl i så hög grad som möjligt måste vara hertig Karl emot, och andra än de »förnämsta ständerna» lämnade den ej något större inflytande. Också vågade man ej delgifva hertigen ur¬ kunden; först efter brytningen med rådet 1589 fick han kännedom om Kalmar-artiklarna, och de blefvo då enligt hans egen uppgift kasserade (1590 eller 1591). Johans död gjorde unionen med Polen till en verklig¬ het. Det var detta förhållande, som jämte osäkerheten i religiöst hänseende framkallade en rörelse, hvilken med skäl kunde sägas innebära en brytning med den föregå¬ ende tiden. Icke nog med att man på Uppsala möte sökte betrygga den lutherska läran. Från alla håll, från adeln och rådet liksom från prästerskapet, framställdes yrkanden på ett ändradt regeringssätt, på en återgång till Sveriges lag i fråga om lagstiftning och beskattning samt på en ordnad och lagbunden borgerlig och kyrklig förvaltning. Adelns inlaga till rådet d. 30 okt. 1593, prästerskapets postulater d. 1 dec. samma år, ridderskapet och adelns oration jämte dess postulater 1594 inneburo hvar för sig en sträng kritik af den tilländagångna vasatiden:! »vi begära intet annat än ett kristligt, mildt och drägligt regemente efter fäderneslandets skrifna lag och laga stadgar» hette det bland annat i orationen; icke minst angelägen var man att bevisa, att arfriket icke var oförenligt med ett fritt statsskick. Till denna rörelse slöt sig hertig Karl, för så vidt det gällde en återgång till konungabalken, en ordnad regering och försäkran om religionen, under det Sigismund häremot satte sitt yrkande att oförminskad få öfvertaga sina fäders makt och sin halsstarriga hängifven¬ het för katolicismen. Resultatet blef emellertid till en början en ny formulering af konungaeden och en särskild ko¬ nungaförsäkran vid sidan af den förra. Så kom Sigismunds kröning att beteckna en verklig vändpunkt i det svenska statsskickets utveckling.* 1 Se SRA. DI: 1, n. 46, 52, 125, 126. ? Jfr ständernas ryktbara böneskrift d. 6 febr. 1594. De hade ej af sina medbröder tillstånd att svärja någon trohetsed, om ko¬ Brytningen 1593, 1594.