Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar

Konungaeden 1594. Allmogens ed. Konungaför¬ säkran 1594. 236 Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680). Konungaeden. Den nya konungaeden, i hvars redi¬ gering hertig Karl hade en hufvudandel, anslöt sig i det närmaste till landslagens ord, med uteslutande af hvad som gällde katolska kyrkan och hänvisning i stället till försäkran om religionen samt tillägg af ett eller annat ut¬ tryck från andra ställen af konungabalken, t. ex. att själf höra allmogens käromål. I § 4 fick dock konungen lofva att styra och råda med hertig Karls samt rikets råds råd, och $ 5 (vatt gömma hus och land>) fick en redigering, som mera hänsyftade på Sveriges besittningar i Livland (>»hvad Sveriges krona nu innehafver»): det finge ej för¬ minskas utan med meniga Sveriges ständers samtycke. ! Sådan den nu vardt formulerad, blef konungaeden i det väsentliga bibehållen under 1600-talet. En motsvarande förändring undergick de ofrälse stån¬ dens trohetsed. I densamma inrycktes nämligen så godt som ordagrant de fyra punkterna i konungabalkens for¬ mulering af allmogens ed med tillägg af den särskilda trohetsförpliktelsen till konungahuset? samt bekräftelsen på arfföreningen 1544, hvarvid tronföljden uttryckligen in¬ skränktes till konungens manliga afkomma.? Konungaförsäkrun En särskild försäkran, dat. d. 19 febr. 1594, den första i Sveriges nvare historia, afgaf Sigis¬ mund före kröningen och åberopade den i sin ed. Han stadfäste där Sveriges religion efter Augsburgska bekän¬ nelsen och Uppsala mötes beslut, lofvade att ej i rikets ämbeten bruka personer, som voro af annan bekännelse, samt i allmänhet att hålla Sveriges inbyggare vid deras rättigheter och villkor, vidmakthålla Sveriges lag i alla sina artiklar, punkten om arfriket undantagen, samt alla välfångna eller blifvande privilegier m. m. nungen vägrade afgifva sin försäkran, och om konungen i framtiden bröte densamma, ville de vara friade från sina löften (SRA. «II: 1, n. 89). Jfr förslagen till konungaed, SRA. III: 1, s. 336. ? Adeln sed åter igen var mera personligen ställd på konungen och konungahuset. 3 1590 års arfförening var sålunda upphäfd i hvad angår den kvinnliga tronföljden. Jfr hertig Karls försäkran, anf. arb. n. 121.