Read Runeberg

Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar

Originalsida 270
Originalsida 270
Originalsida 270
Originalsida 271
270–271

Sida 270

§30. Unionen med Polen. Brytningen 1594—99

Konungaeden 1594. Allmogens ed. Konungaför¬ säkran 1594. 236 Det nya konungadömet på landslagens grund (1521—1680). Konungaeden. Den nya konungaeden, i hvars redi¬ gering hertig Karl hade en hufvudandel, anslöt sig i det närmaste till landslagens ord, med uteslutande af hvad som gällde katolska kyrkan och hänvisning i stället till försäkran om religionen samt tillägg af ett eller annat ut¬ tryck från andra ställen af konungabalken, t. ex. att själf höra allmogens käromål. I § 4 fick dock konungen lofva att styra och råda med hertig Karls samt rikets råds råd, och $ 5 (vatt gömma hus och land>) fick en redigering, som mera hänsyftade på Sveriges besittningar i Livland (>»hvad Sveriges krona nu innehafver»): det finge ej för¬ minskas utan med meniga Sveriges ständers samtycke. ! Sådan den nu vardt formulerad, blef konungaeden i det väsentliga bibehållen under 1600-talet. En motsvarande förändring undergick de ofrälse stån¬ dens trohetsed. I densamma inrycktes nämligen så godt som ordagrant de fyra punkterna i konungabalkens for¬ mulering af allmogens ed med tillägg af den särskilda trohetsförpliktelsen till konungahuset? samt bekräftelsen på arfföreningen 1544, hvarvid tronföljden uttryckligen in¬ skränktes till konungens manliga afkomma.? Konungaförsäkrun En särskild försäkran, dat. d. 19 febr. 1594, den första i Sveriges nvare historia, afgaf Sigis¬ mund före kröningen och åberopade den i sin ed. Han stadfäste där Sveriges religion efter Augsburgska bekän¬ nelsen och Uppsala mötes beslut, lofvade att ej i rikets ämbeten bruka personer, som voro af annan bekännelse, samt i allmänhet att hålla Sveriges inbyggare vid deras rättigheter och villkor, vidmakthålla Sveriges lag i alla sina artiklar, punkten om arfriket undantagen, samt alla välfångna eller blifvande privilegier m. m. nungen vägrade afgifva sin försäkran, och om konungen i framtiden bröte densamma, ville de vara friade från sina löften (SRA. «II: 1, n. 89). Jfr förslagen till konungaed, SRA. III: 1, s. 336. ? Adeln sed åter igen var mera personligen ställd på konungen och konungahuset. 3 1590 års arfförening var sålunda upphäfd i hvad angår den kvinnliga tronföljden. Jfr hertig Karls försäkran, anf. arb. n. 121.

Källa: Project Runeberg ·