Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar

§ 48. Rikets råd och det kungl. rådet. 409 opposition, som äfven inom lågadeln hade stöd. Därtill kom, att de bedröfliga resultaten af den senaste förmyndar¬ regeringen på ett fruktansvärdt sätt trängde in i ögonen på alla. Det var ej underligt, att rådet vacklande och för¬ sagdt mötte 1680 års riksdag. Många dagar hade ej för¬ gått, då tillsättandet af den stora kommissionen för att döma alla dem, som haft del i förmyndarregeringens be¬ slut, flyttade riksråden på de anklagades bänk, och beslutet om reduktionen hotade snart hela den ekonomiska grund¬ valen för deras makt. Rådets ståndpunkt framträdde klart nog i diskussionerna d. 3 och 4 nov. och 22 dec. 1680.1 Å ena sidan hördes åt¬ skilligt tal om ett medlarskap mellan konung och ständer, som i den mening det här fattades icke längre var på sin plats, om dess »votum decisivum» 0. 8. Vv. A andra sidan berördes skarpt och träffande det oregelbundna och revo¬ lutionära i det sätt, hvarpå reduktionsbeslutet kommit till stånd; likaså allt det betänkliga 1 ständernas svar af d. 9 och 10 dec. i afseende på rådets ställning; »ständerna de¬ struera med ena handen det, som de med den andra i deras skrift ha uppbyggdt», yttrade Bengt Oxenstierna mycket riktigt. Men situationen var ej sådan, att detta skuldbe¬ lastade råd kunde göra sina för öfrigt något skiftande meningar hörda. Dess icke påkallade varning i fråga om reduktionen hade retat konungen,? och rådsinstitutionen sköts helt enkelt åt sidan genom den nyssnämnda dekla¬ rationen, som först mer än en vecka senare delgafs rådet. Dess öfverläggning med anledning af densamma blef blott ord i vädret. Sedan stora kommissionens domar börjat falla, följde konurgens förklaring d. 28 febr. 1682, att rikets råd hädan¬ efter skulle kallas kungliga råd, och snart därpå upp¬ maningen till de från förmyndartiden kvarvarande att be¬ gära sitt afsked.+ I början på april entledigades åtta 1 Loenbom, Hist. Markvird. IV, s. 152, 160, 164. 2 Den omnämndes sedermera sarskildt i kagsationsakten 1689. 3 Besynnerligt nog, förklarades rådet ännu i 1680 års akter så¬ som >»ett stånd med ridderskapet och adeln>. + Jfr rådets böneskrift ”/, 1681, Loenbom, Hist. Märkvärdigh. IV, s. 189 och k. brefvet **/, 1682. De kungl. raden.