Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar

$ 53. Grundlagarna. 437 fingo, liksom förut, hvar sin paragraf, ehuru med stora förändringar. Ett par ägnades åt det nya statsskickets betryggande mot alla envåldsplaner. Hela antalet var 13. Uti försäkringen inrycktes äfven ett förbud mot fursten¬ dömens utdelande, som lämpligare haft sin plats i val¬ akten eller regeringsformen; myntväsendet och »stipen¬ dierna» ansågos ock förtjänta af hvar sin paragraf. Konungaförsäkran d. 22 mars 1720 ökades ända till 23 paragrafer och hade sålunda hunnit en vidd, som sva¬ rade nära på mot hälften af regeringsformen. De nya paragraferna betingades väsentligen dels af konungens ställning som tysk furste (t. ex. 14, 15, 17), dels af ön¬ skan att kraftigare inskärpa regeringstormens efterlefnad och effektivitet ($$ 8, 13, 16), dels af bekymret för möj¬ liga attentat mot det nya regeringssättet ($$ 22, 23). Arf¬ prinsen hade d. 27 febr. för att bereda sitt val afgifvit en i sju punkter affattad förbindelse eller kapitulation, i hvil¬ ken de väsentligaste i försäkringen gjorda tilläggen och inkränkningarna redan voro upptagna. Konungaförsäkran d. 25 nov. 1751 bibehöll alla den föregåendes paragrafer utom en (om respekten för konun¬ gens gemål) och ökades till 24 genom tillägg af två nya till städernas och fabrikernas skydd. Ofriga förändringar betingades af ändrade förhållanden dels med afseende på själfva konungahuset, dels med afseende på regeringssättet. Konungaförsäkran d. 4 mars 1772. 1751 års för¬ säkran borde med skäl kunnat betraktas såsom uttryck för det fria statsskickets mognad. Men den i slutet af Adolf Fredriks regering utbrutna ståndsstriden, liksom händelserna 1768, framkallade vid riksdagen 1771 en debatt om konungaförsäkrans egentliga karakter. Adeln yrkade, att den vore en grundlag, som .borde behandlas i enlighet med 1766 års förordning, ett yrkande, hvilket, för så vidt försäkran skulle afläggas vid kröningen, innebar, att den¬ samma i hufvudsak skulle vara oföränderlig. De ofrälse stånden medgåfvo visserligen försäkringens egenskap af grundlag men påstodo, dels att de föreslagna ändringarna ej rubbade statsskickets grunder, dels att försäkringen fick sin grundlagsprägel först genom konungens underskrift, Konungaför¬ ‘sdkran ??/, 1720. Konungaför säkran ?5/,, 1751. Konungafér¬ sikran */, 1772.