Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar

502 Det konstitutionella statsskickets brytningstid. till nästa riksdag, privilegierna under tiden förklaras till sin verkan hafva upphört och de, som genom dem blifvit lidande, försättas »i sina förra villkor». Adeln insåg nöd¬ vändigheten af att låta 1719 års privilegier hvila men ut¬ verkade i stället, de öfriga stånden ohörda, af konungen Gustaf Adolfs eN bekräftelse ("/, 1720) dels å Gustaf Adolfs privilegier privilegier stadfästade. Privilegielag¬ stiftning 1720, 175 Ståndsstriden 1723. 1617—26, dels 4 Kristinas privilegiebref *|,, 1644, dock med undantag af vissa namngifna paragrafer eller punkter. Dessförinnan hade den (5/, 1720) undertecknat en förenings¬ akt att icke till någon »ofrälses eller ofri man»> sälja frälse¬ jord vid vite att eljest förverka säte och stämma på riddar¬ huset m. m. Därjämte lyckades den få riksdagen i en hast afbruten, hvilket åter uppretade de ofrälse stånden och vållade svårigheter vid riksdagsbeslutets uppsättande.! Under tiden hade de ofrälse yrkat på införande af ett förbehåll i den nya regeringsformen, att inga privilegier ett helt stånd angående skulle gifvas utan samtliga stän¬ dernas samtycke. Adeln lyckades dock vid den slutliga redigeringen få detta förbehåll inskränkt till nya privilegier, medan K. M:t lofvade att bibehålla ständerna vid alla väl¬ fångna gamla (8 49). Privilegielagstiftningen hade emel¬ lertid genom denna bestämmelse omsider ändrat karakter och, för så vidt det gällde nya, upphört att vara en affär mellan konung och resp. stånd. Uti Adolf Fredriks för¬ säkran 1751 tillades sedermera (§ 11), att intet stands privilegier skulle vidréras och férdndras utan alla fyra ståndens enhälliga samtycke. Striden kom än en gång att upptagas vid riksdagen 1723, då likaledes en »differentiedeputation> tillsattes. Adeln gjorde redan tidigt en eftergift, då den medgaf, att dess »vederlikar», liksom präster och borgare, skulle få rätt att köpa och besitta friilse »strégods», och vid den slutliga i ' Adeln medgaf i en särskild skrift 2/; 1720, att präst eller präst¬ änka, som i kraft af 1719 års privil. måst sälja möjligen innehafd frälsejord, skulle äga rätt att återlösa densamma, samt !?/, att frälse¬ bönderna (sätes- och ladugårdar undantagna) skulle under kriget del¬ taga lika med krono och skatte i skjuts och inkvartering. — Hand¬ lingarna om : 1720 års tvist äro tryckta RAP. 1, 2. Jfr i öfrigt Bo¬ wallius” och Malmströms framställningar.